Vanliga frågor från handläggare om vårdnad, boende och umgänge

Ja, detta framgår av 4 kap. 1 § och 29 kap. SoL.

En socialnämnd kan inte neka detta bistånd och nämnden har inte fullgjort sin skyldighet endast genom att hänvisa föräldern att ta kontakt med barnets hemvistkommun.

En stödkontakt kan utmynna i att föräldern får förslaget att kontakta barnets hemvistkommun, om det genom kontakten visar sig att stödet egentligen avser barnet.

Ja, en tillfällig vårdnadshavare ska ha rätt till skäligt arvode för uppdraget och ersättning för de utgifter som har varit skäligen påkallat för uppdragets fullgörande. Beslut om detta fattas av överförmyndarnämnden och betalas av kommunen (6 kap. 10 f § FB).

När en tillfällig vårdnadshavare har utsetts för ett barn ska socialnämnden fortsätta att verka för en varaktig lösning av vårdnadsfrågan. När förutsättningar finns för det ska rätten, på talan av socialnämnden, flytta över vårdnaden från den tillfälliga vårdnadshavaren till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare (6 kap. 10 e § FB).

En tillfällig vårdnadshavare har rätt att på begäran bli entledigad från sitt uppdrag och kan även, efter ansökan av socialnämnden, entledigas om han eller hon inte längre är lämplig som vårdnadshavare. Om en tillfällig vårdnadshavare entledigas eller dör, ska rätten efter ansökan av socialnämnden utse en annan person att vara tillfällig vårdnadshavare (6 kap. 10 g § FB).

Om någon av barnets föräldrar eller båda vill få vårdnaden överflyttad till sig, får rätten besluta om detta. Talan kan väckas av båda föräldrarna eller en av dem eller av socialnämnden. Rätten får inte flytta över vårdnaden till föräldrarna gemensamt om båda föräldrarna motsätter sig det (6 kap. 10 § FB).

En tillfällig vårdnadshavare har samma rättsliga ansvar, uppgifter och rätt att bestämma i frågor som rör barnet som en särskild förordnad vårdnadshavare har enligt föräldrabalken (prop. 2020/21:150 s. 94). I uppdraget ingår inte att tillgodose den faktiska vården om barnet.

Till tillfällig vårdnadshavare får den utses som på grund av sina kunskaper och erfarenheter och även i övrigt är särskilt lämplig för uppdraget. Den som är underårig får inte utses. För syskon ska samma person utses, om inte särskilda skäl talar mot det (6 kap. 10 d § FB).

När det finns behov av att utse en särskilt förordnad vårdnadshavare för ett barn, men det saknas en lämplig person, får rätten på talan av socialnämnden flytta över vårdnaden till en tillfällig vårdnadshavare (6 kap. 10 d § FB).

Det kan t.ex. handla om när det finns brådskande beslut som behöver fattas för barnets räkning, som annars inte kan komma till stånd eller när det skulle framstå som stötande eller kränkande för barnet att låta föräldern kvarstå som vårdnadshavare.

En sådan situation kan vara om den ena föräldern har dödat eller allvarligt skadat den andra föräldern, så att den föräldern varaktigt eller under överskådlig tid är ur stånd att fungera i sin roll som vårdnadshavare (prop. 2020/21:150 s 89).

Nej, det finns inget lagstöd för att en särskilt förordnad vårdnadshavare är berättigad till ersättning för den del av uppdraget som avser vårdnaden av den underårige, om vårdnadshavaren inte samtidigt är familjehemsförälder.

Om vårdnaden av ett barn har flyttats över till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare som tidigare har varit barnets familjehem, får kommunen fortsätta att betala dessa vårdnadshavare skälig ersättning (22 kap. 15 § SoL).

I övrigt finns bara lagstöd för arvode avseende den del som avser förmynderskapet, nämligen 12 kap. 16 § FB (jfr. 10 kap. 3 § FB).

Enligt 10 § lag (2005:429) om god man för ensamkommande barn ska socialnämnden i den kommun där barnet uppehåller sig hos rätten väcka talan om eller anmäla behov av en särskilt förordnad vårdnadshavare enligt föräldrabalken, om inte särskilda skäl talar emot det.

Övermyndaren i barnets folkbokföringskommun eller, om barnet inte är folkbokfört, i den kommun där barnet vistas, ska underrätta socialnämnden om att förutsättningarna för en sådan talan eller anmälan föreligger.

Med den kommun där barnet vistas menas där barnet uppehåller sig (prop. 2004/05:136 s. 52).

Behörig överförmyndare regleras i 11 § lagen om god man för ensamkommande barn, som hänvisar till 11 kap. 25 § föräldrabalken.

Ja, enligt 6 kap. 5 § första stycket FB, kan domstolen besluta om gemensam vårdnad i de fall då det är till barnets bästa. Enligt tidigare lagstiftning kunde domstolen döma till gemensam om en förälder motsatte sig det, men inte om båda föräldrarna gjorde det.

Avsikten med att ge domstolen en möjlighet att besluta om gemensam vårdnad även när båda föräldrarna motsätter sig det markerar att det alltid är barnets bästa som i varje enskilt fall ska vara avgörande – inte föräldrarnas inställning i målet. Föräldrarnas inställning ska inte kunna hindra valet av en vårdnadsform, för det fall domstolen kommer fram till att denna vårdnadsform är det bästa för barnet (prop. 2020/21:150).

Bestämmelsen innebär att det ska fästas särskilt avseende vid föräldrarnas förmåga att ta ett gemensamt ansvar i frågor om barnet, i stället för vid föräldrarnas samarbetsförmåga. Genom att lyfta fram föräldrarnas förmåga att ta gemensamt ansvar sätts fokus på konsekvenserna för barnet.

Genom att flytta fokus från föräldrarna och deras samarbete till barnet och föräldrarnas gemensamma ansvar för barnet stärks också barn- och barnrättsperspektivet i regleringen. Barnets bästa ska vara överordnat föräldrarnas samarbetsförmåga.

Det viktiga är inte enbart hur föräldrarnas kontakter ser ut, utan i vilken mån deras agerande påverkar barnet. Det är således möjligt att ta ett gemensamt ansvar trots att föräldrarnas samarbete i praktiken är mycket begränsat. Det handlar om att beakta föräldrarnas förmåga att, när det behövs, sätta barnets behov främst och gemensamt fatta beslut som är till barnets bästa.

Socialnämnden ska skriva en tjänsteanteckning och sända den tillsammans med blanketten och underrättelsen till Skatteverket. I de situationer föräldrar anmäler gemensam vårdnad till socialnämnden i samband med bekräftelse av faderskap är Skatteverket beslutande myndighet. Frågan om det finns förutsättningar att bifalla anmälan ska alltså prövas av Skatteverket (6 kap. 4 § andra stycket 1 och 6 kap. 16 § första stycket FB). Om anmälan kan bifallas gäller den gemensamma vårdnaden från och med den dag Skatteverket registrerar vårdnaden i folkbokföringen. Det är Skatteverkets sak att pröva om anmälan är formellt riktig. Finner Skatteverket att det saknas förutsättningar för att ta upp vårdnadsfrågan till prövning ska Skatteverket avvisa anmälan.

Enligt 6 kap. 17 a § FB är det socialnämnden i den kommun där barnet är folkbokfört som prövar om ett avtal mellan föräldrarna enligt 6 §, 14 a § andra stycket eller 15 a § tredje stycket ska godkännas.

Om det kan antas att sekretess gäller för de uppgifter som behövs för att avgöra var barnet är folkbokfört, får även socialnämnden i en kommun där någon av föräldrarna är folkbokförd pröva om ett avtal som avses i andra stycket ska godkännas. Om det kan antas att sekretess gäller också för de uppgifter som behövs för att avgöra var föräldrarna är folkbokförda, får ett sådant avtal godkännas av socialnämnden i den kommun som föräldrarna väljer. Detsamma gäller om det kan antas att sekretess gäller för de uppgifter som behövs för att avgöra var barnet och en förälder är folkbokförda och den andra föräldern inte är folkbokförd i landet

Enligt 23 § förvaltningslagen (FL) ska en myndighet se till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver. Av 6 kap. 17 a § fjärde stycket föräldrabalken (FB) framgår att socialnämnden, vid sin prövning av föräldrarnas avtal, ska se till att frågor om vårdnad, boende och umgänge blir tillräckligt utredda.

Enligt 6 kap. 2 b § FB ska barnet ha fått information och getts möjlighet att framföra sina åsikter i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

I Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöds allmänna råd (HSLF-FS 2025:64) om socialnämndens ansvar för frågor om vårdnad, boende och umgänge finns rekommendationer om hur handläggningen av ärendet bör gå till då socialnämnden ska pröva om ett avtal ska godkännas. De allmänna råden innehåller följande rekommendationer om vad beslutsunderlaget bör innehålla:

Vid socialnämndens prövning av om ett avtal om vårdnad, boende eller umgänge är till barnets bästa bör det som har framkommit i ärendet sammanställas i ett beslutsunderlag.

I de fall socialnämnden prövar om avtal som avser flera barn i samma familj ska godkännas, bör ett beslutsunderlag upprättas för varje barn.

Ett beslutsunderlag bör innehålla uppgifter om

− barnet samt dess levnadssituation och behov,

− hur föräldrarna anser att avtalets innehåll tillgodoser barnets behov, och

− vilka åsikter som barnet har framfört som är av betydelse för avtalets prövning.

Beslutsunderlaget bör även innehålla sådana uppgifter från socialnämndens register som är av betydelse för avtalets prövning.

Av beslutsunderlaget bör det framgå om det har framkommit uppgifter om

− missbruk, psykisk ohälsa eller någon annan problematik i familjen,

− hot, våld eller annat övergrepp,

− att barnet olovligen har förts bort eller hållits kvar, och

− att barnet på något annat sätt far eller har farit illa.

Om det har framkommit uppgifter om något av det som anges i stycket ovan, bör det framgå av underlaget på vilket sätt det påverkar eller har påverkat barnet.

Av beslutsunderlaget bör det vidare framgå

− om barnet inte har kommit till tals och skälen till det, och

− hur bedömningen av vad som är barnets bästa har gjorts.

Om det har framkommit andra uppgifter som är av betydelse för avtalets prövning, bör även de framgå av underlaget.

Avtal om vårdnad, boende eller umgänge enligt 6 kap. 6 §, 14 a § andra stycket eller 15 a § tredje stycket föräldrabalken som godkänts av socialnämnden får inte gallras förrän barnet har fyllt arton år (16 kap. 3 § socialtjänstlagen).

Nej, en förutsättning för nämndens behörighet att pröva om ett avtal ska godkännas är att barnet är folkbokfört i kommunen, 6 kap. 17 a § andra stycket FB.

Det är socialnämnden i den kommun där barnet är folkbokfört som är behörig att pröva om ett avtal om vårdnad, boende eller umgänge mellan föräldrar ska godkännas (6 kap. 17 a § andra stycket FB). Det gäller oavsett vilken kommun som har placerat barnet i familjehemmet.

Ja, om det finns speciella skäl och bara om socialnämnden bedömer att det är till barnets bästa. Utgångspunkten är att det är till barnets bästa att föräldrarna har gemensam vårdnad om de är gifta och lever tillsammans. Om den ena föräldern till exempel ska arbeta utomlands kan hen ge den andra föräldern fullmakt att fatta beslut om barnet under den tiden. I undantagsfall kan det dock finnas situationer som inte går att lösa med fullmakt. Formellt sett är det då möjligt att avtala om ensam vårdnad för den ena förälder för ett gift par, men endast under förutsättning att socialnämndens utredning kommer fram till att det är till barnets bästa.

Ja, förutsättningarna för att socialnämnden ska vara behörig att godkänna ett avtal om vårdnad, boende eller umgänge är att barnet är folkbokfört i Sverige och har hemvist här (6 kap. 17 a § andra stycket föräldrabalken) Det har ingen betydelse om någon av föräldrarna saknar uppehållstillstånd i Sverige.

Ja, socialnämnden ska vid sin prövning av föräldrarnas avtal se till att frågor om vårdnad, boende och umgänge blir tillräckligt utredda (6 kap. 17 a § fjärde stycket FB). Av föräldrabalken framgår bland annat att barnet ska få information och ges möjlighet att framföra sina åsikter i den eller de frågor om vårdnad, boende eller umgänge som utreds (6 kap. 2 b § första stycket FB).

Av 14 kap. 2 § SoL kan man utläsa att det som har kommit fram vid en utredning och som har betydelse för avgörande av ärendet ska hanteras på ett betryggande sätt. Det innebär att det behöver finnas ett skriftligt underlag med den information som har framkommit vid utredningen, exempelvis anteckningar från samtal med personer i utredningen.

I Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöds allmänna råd (HSLF-FS 2025:64) om socialnämndens ansvar för frågor om vårdnad, boende och umgänge finns rekommendationer om hur handläggningen av ärendet bör gå till, då socialnämnden ska pröva om ett avtal ska godkännas. Där finns även rekommendationer om att det som har framkommit vid utredningen bör sammanställas i ett beslutsunderlag och vad ett sådant beslutsunderlag bör innehålla.

Ja, socialnämnden får delegera beslut om att godkänna eller inte godkänna ett avtal om vårdnad, boende eller umgänge. Det följer av 30 kap. 10 § SoL.

Ja.

Uppgifter om halvsyskon, förälders nya partner och partners barn i socialregistret omfattas av sekretess enligt 26 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (OSL). En tillämplig sekretessbrytande bestämmelse krävs för att uppgifterna ska kunna inhämtas och lämnas ut.

Den sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 28 § OSL stadgar att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan myndighet om uppgiftsskyldighet följer av lag eller ordning. Socialnämnden är enligt 6 kap. 19 och 20 §§ föräldrabalken (FB) skyldig att till rätten lämna sådana upplysningar som kan ha betydelse för bedömningen i frågan om vårdnad, boende eller umgänge, om nämnden har tillgång till uppgifterna. En förutsättning för att sekretessen för utlämnande ska kunna brytas är således att uppgifterna bedöms kunna ha betydelse i frågan om vårdnad, boende eller umgänge.

I bedömningen om uppgifterna kan ha betydelse i frågan ska principen om barnets bästa beaktas. I det här aktuella fallet är det barnet som upplysningarna eller utredningen ursprungligen gäller som bedömningen av barnets bästa avser. Hur principen om barnets bästa ska tillgodoses och tillämpas går inte att klarlägga generellt utan ska avgöras i varje enskilt fall utifrån en bedömning av de individuella förhållandena. I 6 kap. 2 a § FB anges att barnets bästa ska vara avgörande för alla frågor om vårdnad, boende och umgänge och att det vid bedömningen av vad som är bäst för barnet särskilt avseende ska fästas vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa. Vad som sägs i bestämmelsen utgör inte en uttömmande uppräkning. Bedömningen ska bygga på kunskap och beprövad erfarenhet i kombination med att barnet självt får komma till tals. Hänsyn ska tas till allt som rör barnets fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling. Så långt det är möjligt bör såväl kortsiktiga som långsiktiga effekter för barnet beaktas. Den uppräkning av barnets grundläggande rättigheter som görs i 6 kap. 1 § FB kan tjäna som stöd. I den bestämmelsen stadgas att ett barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran och ska behandlas med aktning för sin person och egenart. Kroppslig bestraffning och annan kränkande behandling får inte förekomma.

Utlämnandet av uppgifter ur socialregistret om halvsyskon, förälders nya partner eller partners barn i upplysning eller utredning till rätten måste således kunna motiveras med att uppgifterna bedöms ha betydelse i frågan om ett barns vårdnad, boende eller umgänge och att det är det bästa för det barn som upplysningen eller utredningen ursprungligen gäller att dessa uppgifter lämnas ut.

Socialnämnden utför en personuppgiftsbehandling när den samlar in personuppgifter från socialregistret och när den överlämnar dessa personuppgifter efter domstolens begäran om upplysning eller utredning. Den registrerade, dvs den som uppgifterna avser, har enligt artikel 14 dataskyddsförordningen (GDPR) som huvudregel rätt att få information när dennes personuppgifter behandlas, vilket bl.a. innefattar information om vilken kategori av personuppgifter som behandlas samt ändamålet med behandlingen. Enligt 5 kap. 1 § lag (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning (dataskyddslagen) är uppgifter som omfattas av sekretess undantagna från informationsskyldigheten, t.ex. uppgifter inom socialtjänsten om enskilds personliga förhållanden som omfattas av sekretess enligt 26 kap. 1 § OSL. Personuppgiftsansvarig är den nämnd inom kommunen där uppgifterna finns och vägledning i hur personuppgifterna ska hanteras i förhållande till sekretessen kan erhållas från den funktion som personuppgiftsansvarig hänvisar till, t.ex. dataskyddsombud inom kommunen.

Om uppgifterna i fråga redan finns hos socialnämnden, till exempel för att de inhämtats eller lämnats i samband med en barnavårdsutredning enligt 11 kap. 1 § socialtjänstlagen (SOL), krävs inte samtycke från vårdnadshavaren för halvsyskon och partners barn för att uppgifter ska kunna lämnas till domstolen enligt 6 kap. 19 eller 20 §§ FB. Finns uppgifterna hos en annan socialnämnd kan de inhämtas och tas in i utredningen inom ramen för vad som anges i 6 kap. 20 b § FB.

Ja. Enligt 6 kap. 20 a § FB.

Barnets eget medgivande är en förutsättning för att samtal ska äga rum.

Även om barnet får höras utan vårdnadshavares samtycke och närvaro ska socialnämnden i första hand söka samförstånd kring hur barnets rätt till delaktighet ska tillgodoses och att det sker på ett för barnet bra sätt. Utredaren kan t.ex. förklara syftet med samtalet för vårdnadshavarna och hur det är tänkt att genomföras och sedan redovisas, vilket i de flesta torde vara tillräckligt för att samtycke ska ges. Utredaren bör vara lyhörd för de skäl som en vårdnadshavare som motsätter sig ett samtal med ett barn anger. Ett samtal med ett barn mot en vårdnadshavares vilja ska alltid föregås av noggranna överväganden både i fråga om huruvida barnet ska höras och hur hörandet praktiskt ska gå till. Om ett samtycke inte erhålls, ska vårdnadshavaren ändå alltid informeras innan ett samtal med barnet äger rum (se vidare, prop. 2020/21:150 s. 150 ff).

Ja, enligt 6 kap. 20 b § föräldrabalken (FB). Trots sekretess enligt 26 kap. 1 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är en socialnämnd som har tillgång till upplysningar som kan ha betydelse för bedömningen av en fråga om vårdnad, boende eller umgänge skyldig att lämna sådana uppgifter på begäran av en socialnämnd som enligt 6 kap. 17 a § FB ska pröva om ett avtal mellan föräldrarna kan godkännas eller som ska lämna upplysningar eller utföra en utredning enligt 6 kap. 19 eller 20 § FB. Detsamma gäller när uppgifterna begärs av den som socialnämnden har utsett att utföra en utredning enligt 19 §.

När socialnämnden ska pröva om ett avtal kan godkännas, lämna upplysningar enligt 6 kap. 19 eller 20 § FB eller genomföra en utredning bör nämnden/utredaren överväga om det finns anledning att hämta in uppgifter från någon annan socialnämnd (HSLF-FS 2025:64).

I avtalsärenden, upplysningar enligt 6 kap. 19 och 20 § samt utredningar bör nämnden/utredaren hämta in uppgifter om barnet och barnets föräldrar. I avtalsärenden, upplysningar enligt 6 kap. 20 § FB och utredningar bör nämnden/utredaren dessutom överväga om det finns skäl att hämta in uppgifter om en ny partner eller någon annan person i barnets närhet (HSLF-FS 2025:64).

Ja, socialnämnden kan det, men det är inte tillåtet att en enskild tjänsteman gör det.

Av 11 kap. 1 § socialtjänstförordningen (2025:468), SoF, framgår att om socialnämnden får veta att någon åtgärd behöver vidtas i fråga om vårdnad, umgänge eller förmyndarskap för ett barn ska nämnden göra en framställning eller ansökan om det hos den domstol som ärendet hör till.

Justitieombudsmannen (JO) har i ett flertal beslut angett att en socialnämnd med stöd av denna bestämmelse kan lämna uppgifter till domstolen som nämnden anser ha betydelse för prövningen av ett mål om vårdnad eller umgänge trots att domstolen inte har begärt ett yttrande (JO:s beslut den 16 oktober 1997 i ärende 3825–1996, JO:s ämbetsberättelse 2000/2001 s. 325 och 329 samt 2015/16 s. 469).

JO har även uttalat att bestämmelsen torde innebära att socialnämnden har författningsstöd enligt 10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, för att lämna uppgifterna även om de omfattas av sekretess enligt 26 kap. 1 § OSL.

JO har särskilt hänvisat till att ett sådant yttrande från socialnämnden, enligt 14 kap. 10 § socialtjänstlagen (2025:400), SoL, måste kommuniceras med de som berörs innan det lämnas till domstolen.

Det bör påpekas att 11 kap. 1 § SoF bara omfattar åtgärder som avser vårdnad och umgänge, inte barns boende.

JO har i de ovan nämnda besluten även uttalat att det inte är tillåtet för enskilda tjänstemän att lämna sådana uppgifter.

Det är MFoF:s uppfattning att en enskild tjänsteman inte heller kan lämna ett yttrande efter delegation från nämnden då uppgiften inte kan delegeras enligt 30 kap. 10 § SoL.

Ja. Socialnämndens rätt att ta del av misstanke- och belastningsregistret i ärenden om vårdnad, boende och umgänge omfattar alla som kan behövas utredas för att säkerställa barnets bästa. Uppgifter kan på den grunden inhämtas om såväl föräldrar som nya partners utan samtycke och oavsett i vilken kommun de är bosatta.

Uppgifter ur belastningsregistret ska lämnas ut om det begärs av en socialnämnd i ärenden om vårdnad, boende eller umgänge (11 § 8 b förordning (1999:1134) om belastningsregister).

Uppgifter ur misstankeregistret ska lämnas om det begärs av en socialnämnd i ärenden om vårdnad, boende eller umgänge (4 § 8 b förordning (1999:1135) om misstankeregister).

Socialnämnden ska i varje särskilt fall noga pröva behovet av information. En begäran om att få ta del av uppgifter ur registret får göras endast om skälet till det uppväger den olägenhet det innebär för den som berörs (7 § lag (1998:620) om belastningsregister och 6 § lag (1998:621) om misstankeregister).

Det krävs inte vårdnadshavarnas samtycke för att efterfråga uppgifter

Enligt 23 § förvaltningslagen ska en myndighet se till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver. JO har konstaterat att det inte finns några bestämmelser som reglerar vad en vårdnads-, boende- och umgängesutredning ska innehåll. En allmän utgångspunkt är dock att utredningen ska begränsas till sådant som objektivt sett kan vara relevant för frågans bedömning. Utredningen ger ett viktigt underlag för domstolens beslut. Utredningen måste därför vara noggrant och omsorgsfullt utförd. Den bör redovisa alla omständigheter som domstolen bör känna till. Den som är ansvarig för utredningen avgör hur den ska bedrivas (JO:s beslut 2014-09-29, dnr. 48-2013).

Inom ramen för en vårdnads-, boende- och umgängesutredning krävs inte vårdnadshavarnas samtycke för att efterfråga uppgifter om utredaren bedömer att uppgifterna behövs i utredningen. Utredaren bör dock informera föräldrarna om vilka kontakter som kan komma att tas med stöd av 10 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (OSL), HSLF-FS 2017:51.

För att utredaren ska kunna genomföra sin utredning är det i vissa fall nödvändigt att lämna ut uppgifter utanför den egna myndigheten. Enligt 10 kap. 2 § OSL är sekretessen inte ett hinder mot att uppgifter lämnas ut till en enskild eller till en annan myndighet, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet. Utredaren kan med stöd av denna bestämmelse ta kontakt med de referenspersoner som behövs i utredningen.

Ibland krävs vårdnadshavarnas samtycke för att referenspersonen ska kunna lämna ut uppgifter

Den tillfrågade myndigheten avgör utifrån sin sekretess om uppgifterna som utredaren efterfrågar kan lämnas ut.

Från och med den 15 januari 2026 har de som är verksamma i sådana verksamheter som avses i 1 kap. 1 och 2 §§ skollagen (2010:800) en skyldighet att lämna uppgifter som kan ha betydelse för bedömningen av en fråga om vårdnad, boende eller umgänge på begäran av en socialnämnd som ska lämna upplysningar eller utföra en utredning enligt 6 kap. 19 eller 20 § föräldrabalken (FB). Detsamma gäller när uppgifterna begärs av den som socialnämnden har utsett att utföra en utredning enligt 6 kap. 19 § FB. Uppgiftsskyldighet gäller för referenspersoner inom bl.a. förskola, skola och fritidshem men skolläkare, skolsköterskor, psykologer och kuratorer inom elevhälsan är undantagna (6 kap. 20 c § FB). Då det finns en uppgiftsskyldighet enligt lag bryts sekretessen med stöd av 10 kap. 28 § OSL.

Ja, om det bedöms vara nödvändigt, men utredaren bör informera föräldrarna om att utdrag ur polisens misstanke- och belastningsregister kan komma att inhämtas, HSLF-FS 2025:64.

Socialnämndens rätt att ta del av misstanke- och belastningsregistret i ärenden om vårdnad, boende och umgänge omfattar alla som kan behöva utredas för att bedöma vad som är barnets bästa. Uppgifter kan på den grunden inhämtas om såväl föräldrar som nya partners utan samtycke. En myndighet som har rätt att få uppgifter ur registret ska i varje särskilt fall noga pröva behovet av information. En begäran om att få ta del av uppgifter får göras endast om skälet till det uppväger den olägenhet det innebär för den som berörs, (7 § lag (1998:620) om belastningsregister och 6 § lag (1998:621) om misstankeregister).

Uppgifter ur belastningsregistret ska lämnas ut om det begärs av en socialnämnd i ärenden om vårdnad, boende eller umgänge (11 § 8 b förordning (1999:1134) om belastningsregister).

Uppgifter ur misstankeregistret ska lämnas om det begärs av en socialnämnd i ärenden om vårdnad, boende eller umgänge (4 § 8 b förordning (1999:1135) om misstankeregister).

Nej. Utredaren/socialnämnden bör endast redovisa sådana uppgifter från misstanke- och belastningsregister som är av betydelse för ärendet. Redovisningen behöver inte vara detaljerad men kan innehålla uppgifter om brottsrubricering samt straffets omfattning och art, se HSLF-FS 2025:64 och Socialstyrelsens handbok Vårdnad, boende och umgänge s. 246 f.

Nej. Det finns ingen juridisk definition av ”ny partner”. I Socialstyrelsens handböcker och riktlinjer används begreppet ”ny partner” som ett begrepp för en förälders nya relation, utan att definiera den juridiskt.

Ordet ”partner” är i dagligt tal ett samlingsbegrepp för den som någon har en relation med, oavsett hur den ser ut. Även om det i lag finns juridisk definition av makar, sambo och registrerad partner kan den enskilde alltid ha en egen personlig definition av vad en ”partner” och familj innebär. I de fall där en förälder har en relation med någon är det denne någons relation till barnet som avgör hur – eller om - denne någon ska ingå i utredningen om barnets bästa.

Syftet med umgängesstödet är att det ska bidra till trygghet för barnet exempelvis när barnet saknar en nära relation till föräldern, när något umgänge inte ägt rum under lång tid eller när barnet av något annat skäl känner oro eller inte har tillit till föräldern. Det kan även finnas behov av umgängesstöd när umgängesförälderns omsorgsförmåga i något avseende brister. Ett umgängesstöd kan också behöva medverka vid hämtning och lämning i samband med umgänget för att barnet ska slippa konfliktfyllda konfrontationer mellan föräldrarna.

Det är barnets behov som ska bedömas vid beslut om umgängesstöd, inte förälderns (Proposition 2009/10:192 Umgängesstöd och socialtjänstens förutsättningar att tala med barn s.10-11 och 29).

Relaterad information

• Kunskapsstöd Umgängesstöd Länk till annan webbplats.
  

Nej, endast domstolen kan besluta om umgängesstöd.

Socialnämnden ansvarar enligt 10 kap. 1 § SoL för att erbjuda insatser i form av rådgivning, omsorg, vård, stöd och annan hjälp till enskilda som behöver det. Vissa kommuner har möjlighet att utse en kontaktperson enligt 13 kap. 7 § SoL, som kan bistå en förälder i samband med umgänget, om föräldern begär eller samtycker till det.

Relaterad information

• Kunskapsstöd Umgängesstöd Länk till annan webbplats.
  
  

Det är endast domstolen som kan besluta att en person (umgängesstöd) ska medverka vid ett barns umgänge med en förälder, 6 kap. 15 c § FB.

Relaterad information

• Kunskapsstöd Umgängesstöd Länk till annan webbplats.
  
  

Ja, det framgår av 6 kap. 15 c § FB att rätten innan beslut om umgängesstöd ska inhämta ett yttrande från socialnämnden. Vid kontakten med nämnden är det naturligt att rätten tar upp frågor om omfattningen av umgängesstöd, men också de speciella krav som kan gälla vid umgänget (prop. 2009/10:192 s. 30).

Relaterad information

• Kunskapsstöd Umgängesstöd Länk till annan webbplats.
  
  

Socialnämndens yttrande till rätten bör innehålla en redovisning av under vilka förutsättningar nämnden kan genomföra ett kommande beslut om umgänge med umgängesstöd (prop. 2009/10:192 s. 13 och 30). Nämnden bör därför redovisa vilka praktiska förutsättningar som finns för att ett umgänge ska kunna genomföras med umgängesstöd (HSLF-FS 2025:64). Det kan handla om personalresurser, under vilka tider och i vilken omfattning umgängesstödet kan äga rum och var någonstans det kan ske.

Nämnden bör inte ange sin inställning till om umgänge med umgängesstöd är lämpligt i detta yttrande (prop. 2009/10:192 s. 13 och 30). Frågan om umgängets lämplighet får behandlas i samband med upplysningar eller yttrande enligt 6 kap. 19 och 20 §§ FB.

Domstolen är inte bunden av nämndens besked om vilka förutsättningar som finns att tillgodose behovet av umgängesstöd men nämndens ställningstagande får ändå stort inflytande på domstolens bedömning. Vid sitt beslut måste domstolen beakta omständigheter som tyder på att någon person med de kvalifikationer som krävs i ett specifikt fall inte finns att tillgå eller endast kan anlitas under kortare period än vad som i utgångsläget framstått som önskvärt (prop. 2009/10:192 s. 30).

Relaterad information

• Kunskapsstöd Umgängesstöd Länk till annan webbplats.
  
  

Nej, att beslutet om umgängesstöd ska gälla för viss tid framgår av 6 kap. 15 c § första stycket FB. Domstolens beslut om umgängesstöd är alltså en tillfällig åtgärd för att få umgänget att fungera och ska därför gälla under en begränsad tid. Umgängesstöd är inte avsett att tillgodose ett behov av stöd under stora delar av barnets uppväxt (se prop. 2009/10:192 s. 12 och JO:s beslut den 18 oktober 2013, dnr 6163-2012).

Det är domstolens beslut som avgör umgängesstödets längd men tanken med umgängesstöd är att umgänget i allmänhet bör kunna normaliseras inom ett år. Det har dock inte kunnat uteslutas att det kan finnas enskilda fall med särskilda omständigheter som gör att umgängesstödet bör pågå något längre än ett år (prop. 2009/10:192 s. 12). Domstolen kan utifrån det besluta om umgängesstöd för viss tid som är längre än ett år.

Socialnämnden har ett ansvar för att följa upp hur umgänget fungerar och ta ställning till om det fortfarande behövs (se HSLF-FS 2025:64).

Relaterad information

• Kunskapsstöd Umgängesstöd Länk till annan webbplats.
  
  

Nej, JO har i flera yttranden påpekat att det inte är nämndens ansvar att bedöma om umgängesstöd är rätt insats utan det är domstolen som ska ta ställning i den frågan. Nämndens handläggning är begränsad till att verkställa domstolens beslut (se prop. 2009/10:192 s. 14, JO 2013/14 s. 430, dnr 3946-2011).

JO anser att även om det ligger i sakens natur att nämnden kan ställa upp vissa ordningsföreskrifter och liknande när den tillhandahåller umgängesstöd får nämnden inte ställa upp villkor som i praktiken begränsar barnets rätt till umgänge med en förälder (JO 2018-10-05, dnr 6168-2017).

Relaterad information

• Kunskapsstöd Umgängesstöd Länk till annan webbplats.
  

Ja. Socialnämnden ska efter rättens beslut om umgängesstöd utse en viss person att medverka vid umgänget (6 kap. 15 c § tredje stycket FB). Nämnden är alltså skyldig att verkställa rättens beslut om umgängesstöd. Uppgiften att utse en person att medverka vid umgänget får delegeras till tjänsteman (30 kap. 10 § SoL).

Det ska alltså finnas en särskilt utsedd person som är med vid umgänget i enlighet med rättens beslut (en sk. umgängesstödjare). Vid valet av umgängesstödjare är det viktigt att försöka bedöma lämpligheten utifrån barnets synvinkel. Barnet behöver känna förtroende för och trygghet med umgängesstödjaren. Kontinuiteten kan också vara en viktig förutsättning för barnets välbefinnande vilket innebär att uppdraget helst bör genomföras av en person. Normalt är det därför lämpligt att socialnämnden utser en person för hela den tid som beslutet om umgängesstöd gäller, men inget hindrar att en person, av praktiska eller andra skäl, utses för ett visst tillfälle, t.ex. vid sjukdom. Socialnämnden kan också besluta att umgängesstödjaren ska bytas ut för resterande tid som umgängesstödet ska pågå, utan att domstolens beslut behöver omprövas (prop. 2009/10:192 s. 31).

I undantagsfall torde det kunna vara aktuellt att utse två personer som ska medverka vid umgänget (prop. 2009/10:192 s. 31). Att utse två umgängesstödjare kan bli aktuellt först om det, efter en bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet, har konstaterats att det finns behov av flera umgängesstödjare. Vad som är bäst för barnet ska vara avgörande vid en sådan bedömning (se t.ex. JO:s beslut den 30 juni 2020, dnr 9119–2019 och JO:s beslut den 17 januari 2020, dnr 8055–2018).

Relaterad information

• Kunskapsstöd Umgängesstöd Länk till annan webbplats.
  
  

Ja. Normalt är det lämpligt att socialnämnden utser en person för hela den tid som beslutet om umgängesstöd gäller, men inget hindrar att i vissa fall en person, av praktiska eller andra skäl, utses för ett visst tillfälle. Socialnämnden kan också besluta att personen ska bytas ut, utan att domstolens beslut behöver omprövas. I undantagsfall torde det kunna vara aktuellt att utse två personer som ska medverka vid umgänget (prop. 2009/10:192 s. 31). Att utse två umgängesstödjare kan bli aktuellt först om det, efter en bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet, har konstaterats att det finns behov av flera umgängesstödjare. Vad som är bäst för barnet ska vara avgörande vid en sådan bedömning (se t.ex. JO:s beslut den 30 juni 2020, dnr 9119–2019 och JO:s beslut den 17 januari 2020, dnr 8055–2018).

Relaterad information

• Kunskapsstöd Umgängesstöd Länk till annan webbplats.
  
  

Ja. Det finns olika former av umgängesstödsverksamheter över landet som tar emot barn och föräldrar för umgänge när domstolen har beslutat om umgängesstöd. Även om umgänget äger rum inom ramen för en sådan verksamhet ska en viss person utses att medverka vid umgänget (jfr 6 kap. 15 c tredje stycket FB).

Relaterad information

• Kunskapsstöd Umgängesstöd Länk till annan webbplats.
  
  

Nej, det går inte att förutsätta att umgängesstödet är en garant mot skadliga åtgärder från en förälders sida. Umgängesstödet har inga mandat att fysiskt förhindra att barnet förs bort eller kränks. Om barnet inte kan anses vara tryggt utan sådant skydd är umgängesstöd inte något alternativ. Allt detta måste vägas in när domstolen beslutar om umgängesstöd är en lämplig lösning för barnet (prop.2009/10 s. 10-11 och 29).

Relaterad information

• Kunskapsstöd Umgängesstöd Länk till annan webbplats.
  
  

Ja, socialnämnden bör upprätta ett dokument där uppdraget att vara umgängesstöd beskrivs.

Av dokumentet bör det bl.a. framgå

• vad syftet med umgängesstödet är,
• vilka dagar och vid vilka tidpunkter umgänge med umgängesstöd ska äga rum,
• på vilket sätt barnet ska skolas in,
• vilka särskilda instruktioner som gäller för uppdraget att vara umgängesstöd,
• hur återrapporteringen från den som är utsedd att vara umgängesstöd till socialnämnden ska gå till, och
• hur socialnämndens uppföljning av umgängesstödet kommer att genomföras.
  (HSLF-FS 2025:64)

Relaterad information

• Kunskapsstöd Umgängesstöd Länk till annan webbplats.
  
  

Socialnämnden bör ge barnet information om uppdragets syfte och utformning (HSLF-FS 2025:64). Det innebär att nämnden behöver tala om varför det ska vara en person med under umgänget, att umgängesstödet ska vara en trygghet för barnet, vad barnet kan förvänta sig av personen, hur umgänget kommer att gå till, när uppföljning av umgänget ska äga rum och till vem barnet kan vända sig med frågor om umgängesstödet. Många gånger kan det vara bra att ha ett strukturerat underlag för samtalet med barnet.

Enligt 3 kap. 3 § SoL ska ett barn kontinuerligt få relevant information vid en åtgärd som rör barnet. Informationen ska vara anpassad till barnets individuella behov och situation i fråga om ålder, mognad och individuella förutsättningar. Den som lämnar informationen ska så långt det är möjligt försäkra sig om att barnet har förstått informationen.

Relaterad information

• Kunskapsstöd Umgängesstöd Länk till annan webbplats.
  
  

I samband med att socialnämnden följer upp umgängesstödet kan nämnden få kännedom om omständigheter som talar för att umgänget inte har förutsättningar att fortsätta utan umgängesstöd, när tiden för umgängesstödet löper ut. Det kan t.ex. visa sig att barnets behov av umgängesstöd är större än vad domstolen förutsatte när den fattade sitt beslut (prop. 2009/10:192 s. 31). Nämnden har även en skyldighet att agera om umgänget enligt nämndens bedömning bör avbrytas. Det kan framförallt handla om att det framkommit att barnet mår dåligt eller riskerar att fara illa om umgänget fortsätter i samma ordning och omfattning som tidigare, exempelvis om umgängesföräldern har allvarliga missbruksproblem eller gör sig skyldig till övergrepp mot barnet eller någon annan i familjen (prop. 2009/10:192 s. 31 och prop. 2005/06:99 s. 89).

Om socialnämnden ska lämna upplysningar enligt 6 kap. 19 eller 20 §§ FB eller genomför en utredning enligt 6 kap. 19 § FB, kan nämnden/utredaren lämna information om umgänget i samband med det. Om nämnden inte har fått i uppdrag att inkomma med varken upplysningar eller utredning behöver nämnden överväga andra möjligheter.

Nämndens bedömning av om umgängesstödet behöver avbrytas behöver grunda sig på sådana omständigheter som har kommit fram efter domstolens avgörande. Det får alltså inte förekomma att nämnden överprövar domstolens beslut och gör en egen bedömning i frågan (JO beslut den 25 februari 2021, dnr. 6560–2019). För att nämnden ska kunna avbryta verkställigheten krävs det att de nya omständigheterna är av allvarligare slag (JO beslut den 30 juni 2020, dnr 9119–2019). Förutom möjligheterna att föreslå för föräldrarna att ta initiativ till att väcka talan om ändringar i umgänget eller att nämnden själv väcker talan kan det även bli fråga om att inleda utredning enligt socialtjänstlagen av om socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd eller stöd (prop. 2009/10:192 s. 31).

När ett beslut om umgänge med umgängesstöd har meddelats som ett interimistiskt beslut i ett pågående mål ska nämnden göra en framställan om nämnden anser att någon åtgärd behöver vidtas gällande umgänget (11 kap. 1 § socialtjänstförordningen (SoF)). Beslutet att göra en sådan framställan får inte delegeras (30 kap. 10 § socialtjänstlagen (SoL)). Generella regler för utformningen av en framställan saknas. JO har även uttalat att nämnden, innan den skickar in en framställan, ska ge föräldrarna en möjlighet att ta del av och kommentera framställningen (JO beslut den 30 juni 2020, dnr. 9119–2019).

Om målet om umgänge med umgängesstöd har avgjorts slutligt genom dom ska nämnden, om nämnden anser att någon åtgärd behöver vidtas gällande umgänget, väcka talan om ändring av umgänget (11 kap. 1 § SoF, 6 kap. 15 a § föräldrabalken). Innan socialnämnden väcker talan bör nämnden verka för att föräldrarna kommer överens om en förändring av umgänget eller att någon av föräldrarna väcker talan i domstol. Först om ingen av föräldrarna agerar, bör nämnden överväga att väcka talan i umgängesfrågan. Avgörande för bedömningen är alltid vad som är barnets bästa. Socialnämndens möjlighet att väcka talan om att domstolens beslut om umgänge med umgängesstöd bör ändras får inte delegeras (30 kap. 10 § SoL).

Relaterad information

• Kunskapsstöd Umgängesstöd Länk till annan webbplats.
  
  

Socialnämnden ska erbjuda samarbetssamtal i syfte att föräldrar ska nå enighet i frågor som gäller vårdnad, boende och umgänge och i frågor som gäller barnets försörjning (13 kap. 6 § SoL).

Samtalen ska utgå ifrån barnets behov.

I samarbetssamtalen ska föräldrarna kunna få övergripande information och kunskap gällande barns försörjning, vilket innefattar frågor om barns kostnader och föräldrars gemensamma försörjningsansvar (prop. 2012/13:189 s. 16). Samtalsledarna behöver ha god kännedom om regelverket kring de ekonomiska stödsystem som finns för föräldrar och barn och vid behov kunna hänvisa föräldrar vidare till rätt instans.

Relaterad information

• Barns försörjning och resekostnader (mfof.se) Länk till annan webbplats.

Föräldrars underhållsskyldighet regleras i 7 kap. föräldrabalken. Föräldrars försörjningsansvar gäller oavsett om de bor tillsammans med barnet eller inte. Även föräldrar som inte är vårdnadshavare för barnet är underhållsskyldiga.

Föräldrarna ska svara för underhåll till barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. Var och en av föräldrarna ska ta del av kostnaderna för barnets underhåll utifrån sin förmåga. Det kan innebära att en förälder ska bidra till barnets behov i större utsträckning än den andra. Hänsyn ska tas till barnets egna inkomster och tillgångar samt till barnets sociala förmåner.

Underhållsskyldigheten upphör när barnet fyller 18 år. Om barnet går i skolan efter denna tidpunkt, är föräldrarna underhållsskyldiga under den tid skolgången pågår, dock längst till dess barnet fyller 21 år.

Relaterad information

• Barns försörjning och resekostnader (mfof.se) Länk till annan webbplats.

Föräldrars underhållsbidrag regleras i 7 kap. föräldrabalken. Om barnet bor hos den ena föräldern ska den andra föräldern betala underhållsbidrag eller på annat sätt se till att barnets försörjning blir tryggad. Underhållsbidraget ska betalas i förskott per kalendermånad.

Relaterad information

• Barns försörjning och resekostnader (mfof.se) Länk till annan webbplats.

Om en förälder inte betalar underhållsbidrag kan den förälder som barnet bor hos ansöka om underhållsstöd hos Försäkringskassan. Reglerna om underhållsstöd framgår av 18 kap. socialförsäkringsbalken (SFB).

När Försäkringskassan betalar ut underhållsstöd till ett barn ska den bidragsskyldiga föräldern betala tillbaka hela eller delar av det beloppet till Försäkringskassan. Hur betalningsbeloppet beräknas framgår av 19 kap. SFB.

Relaterad information

• Barns försörjning och resekostnader (mfof.se) Länk till annan webbplats.

Vid ett växelvis boende ska var och en av föräldrarna ta del i barnets försörjning utifrån sin ekonomiska förmåga (7 kap. 1 § FB). Situationen liknar delvis den då föräldrarna lever tillsammans och de gemensamt ansvarar för kostnaderna för barnet. Ingen av föräldrarna är då normalt skyldig att betala underhållsbidrag för barnet till den andra föräldern.

En central princip är att barnet ska ha likartad ekonomisk standard som föräldrarna även om dessa inte lever tillsammans.

Relaterad information

• Barns försörjning och resekostnader (mfof.se) Länk till annan webbplats.

Av 6 kap. 15 b § 1 stycket föräldrabalken framgår att om barnet bor med endast en förälder ska den föräldern ta del i kostnaderna efter vad som är skäligt med hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förmåga och övriga omständigheter.

Det innebär att det primära ansvaret för resor i samband med umgänge i första hand läggs på den förälder som inte bor tillsammans med barnet. En förälder som saknar förmåga att bidra till resekostnaderna är inte skyldig att göra det.

Relaterad information

• Barns försörjning och resekostnader (mfof.se) Länk till annan webbplats.

Underhållsskyldigheten upphör som huvudregel när barnet fyller 18 år, men kan förlängas om barnet går i skolan, dock längst till dess barnet fyller 21 år (7 kap. 1 § FB). Enligt 13 kap. 6 § socialtjänstlagen (SoL) ska socialnämnden erbjuda samarbetssamtal i syfte att föräldrar ska nå enighet i frågor som gäller vårdnad, boende och umgänge och i frågor som gäller barnets försörjning.

Det finns inget allmänt råd som säger att nämnden bör erbjuda samarbetssamtal när barnet är myndigt. Om en förälder inte bidrar till barnets försörjning kan nämnden inom ramen för rådgivning eller stöd vara behjälplig för att inte barnet ska behöva vända sig till domstol (se 4 kap. 1 § och 10 kap. 1 § SoL).

Relaterad information

• Barns försörjning och resekostnader (mfof.se) Länk till annan webbplats.