Effekter av föräldraskapsstöd

Föräldraskapsstöd bör erbjudas på ett flertal olika arenor Länk till annan webbplats. för att nå alla grupper av föräldrar Länk till annan webbplats. på de tre preventions­nivåerna Länk till annan webbplats.. Universellt stöd är sådant som bör erbjuds alla föräldrar, exempelvis föräldra­skapsstöd individuellt och i grupp inom mödra- och barnhälsovården eller på öppen förskola. Selektivt stöd är insatser som erbjuds föräldrar som tillhör en riskgrupp eller har barn med begynnande beteende­problem, medan indikerat stöd ges till familjer med identifierade problem eller som uppvisar tydliga symtom på ohälsa.

Studier av effekter av föräldraskapsstöd fokuserar huvud­sakligen på specifika program och utvärderar oftast effekten på beteendeproblem hos barn, varför detta hamnat i fokus i denna sammans­tällning. Föräldraskapsstöds­program eller metoder är oftast manualbaserade med en ledare som handleder föräldrar i grupp eller individuellt. Programmen brukar vara strukturerade och ta upp olika teman vid ett tiotal träffar och kan innehålla t.ex. övningar, fakta, videoexempel och hemuppgifter. De flesta program riktar sig till föräldrar med barn i åldrarna 2 till 13 år. Ta del av olika program och metoder för föräldraskapsstöd här Länk till annan webbplats..

Sammanfattning

• Universella föräldraskapsstödsprogram för barn upp till 18 år har generellt en liten positiv effekt på barns utagerande beteende, föräldraförmåga och föräldra­barnrelation, vilket kan förklaras av att de flesta föräldrar inte upplever något större problem i sitt föräldraskap. Något större effekt av universellt stöd ses hos de föräldrar som upplever mer oro för sina barn.
• Selektiva föräldraskapsstödsprogram för barn upp till 18 år i riskgrupper har liten positiv effekt på barns utagerande beteende och föräldraförmåga.
• Indikerade föräldraskapsstödsprogram för barn upp till 18 år med tidiga tecken på problem har måttlig positiv effekt på barns utagerande beteende och föräldraförmåga.
• Effekter av universella föräldraskapsstödsprogram kan ses framförallt på kortare sikt och som en plattform för fortsatt riktat stöd.
• Beröm av positiva beteenden och naturliga eller logiska konsekvenser av barnets utagerande beteende (t.ex. att föräldern tar bort en leksak som barnet slår med) utmärker sig som särskilt viktiga för att minska utagerande beteende hos barn i åldern 2–9 år.
• Utagerande beteende i åldern 2–9 år kan minska vid indikerad prevention och behandling med följande fem komponenter: byggande av positiva relationer, daglig gemensam lek, aktivt lyssnande, färdigheter för föräldrarna att förbättra sig eget välbefinnande (självreglering) samt att barn och föräldrar tillfälligt skiljs åt för att avbryta en stegrande konflikt (time-out).
• För barn i åldrarna 6–11 år med betydande problem eller beteendediagnoser och med hög risk för fortsatt normbrytande beteende och återfall i brott är rekommendationen att socialtjänsten bör erbjuda indikerade beteendebaserade föräldraskaps­stödsprogram.
• Det finns färre föräldraskapsstödsprogram som är specifikt utvecklade och utvärderade för föräldrar till tonåringar oavsett preventionsnivå, vilket gör att evidensen är mer osäker för program till föräldrar med tonåringar än för föräldrar till yngre barn.
• Föräldraskapsstödsprogram är hälsoekonomiskt lönsamt och kostnadsbesparande, även om effekten endast skulle kvarstå i ett år.
• Hembesök inom barnhälsovården är ett väl etablerat universellt stöd som ger en möjlighet att identifiera barn och föräldrar med behov av ytterligare selektivt stöd. För universella hembesöksprogram finns det bara ett fåtal studier, varför evidensen av dess effekter är otillräcklig. Däremot finns det fler studier av selektiva och indikerade hembesöksprogram som har visat positiva effekter på barnets hälsa eller på riskfaktorer för ohälsa.

Två rapporter från SBU respektive Socialstyrelsen 2021 om föräldraskapsstödsprogram

Under hösten 2021 publicerades två rapporter med utvärderingar av föräldraskaps­stödsprogram: Program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. från SBU och Insatser för att motverka fortsatt normbrytande beteende Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. från Socialstyrelsen (Kunskapsguiden). Rapporternas respektive resultat kompletterar och delvis överlappar varandra, varför vi i texten och tabellen nedan beskriver de väsentliga likheterna och skillnaderna.

SBU inkluderar i sin rapport föräldraskapsstödsprogram på alla preventionsnivåer för föräldrar vars barn inte har några beteendediagnoser. Socialstyrelsen däremot inkluderar enbart program på indikerad nivå för föräldrar med barn som har hög risk för fort­satt norm­brytande bete­ende och diagnoser. SBU har tagit fram ett strikt vetenskapligt underlag baserat på randomiserade kontrollerade studier med minst sex månaders uppföljningstid utan att ge rekommendationer. Socialstyrelsen har tagit fram rekommendationer som baseras på resultat från kontrollerade studier, med eller utan randomisering och utan krav på uppföljningstid. Socialstyrelsen ger rekom­men­da­tionen att social­tjänst­en bör erbjuda beteendebaserade föräldraskapsstödsprogram.

Två rapporter om föräldraskapsstödsprogram från SBU respektive Socialstyrelsen 2021: