Föräldrar med placerade barn

När barn och unga av någon anledning inte kan bo kvar hos sina föräldrar kan socialtjänsten besluta att barnet ska placeras utanför hemmet. Placeringen kan vara i familjehem, hem för vård eller boende (HVB) eller stödboende enligt socialtjänstlagen (SoL) eller lagen om vård av unga (LVU). Familjehemsplaceringar är vanligast.

Placeringen utanför hemmet kan vara akut och under begränsad tid, exempelvis i jourhem, akutplacering eller skyddsplacering. Den kan också vara planerad och ”stadigvarande” – i vilket fall beslutet om placering omprövas var sjätte månad.

Det är de biologiska föräldrarna som behåller vårdnaden om sitt barn även under en placering. Om placeringen pågår i tre år ska socialtjänsten dock överväga om en vårdnadsöverflyttning ska ske och i så fall pröva detta i domstol. Studier visar dock att detta är ovanligt. Rätten att bestämma i frågor som rör barnet påverkas i olika grad beroende på om placeringen sker med stöd av SoL eller LVU.

När ett barn placeras utanför hemmet har vårdnadshavare, socialnämnd och vårdgivaren ett delat ansvar för att tillgodose barnets behov av omsorg och trygghet. Det betyder att dessa ska samarbeta och eftersträva samsyn kring barnets behov. Socialnämnden bör ge stöd till såväl föräldrar som till de som barnet är placerat hos.

Behovet av stöd är stort

Det saknas till stor del forskning kring stöd till föräldrar som har sina barn placerade utanför hemmet. I den så kallade LVU-utredningen (SOU 2015:71) konstaterades dock att behovet av stöd är stort, men att det ofta är bristfälligt eller saknas helt. Även kring de stödinsatser som ges till familjehem och till barn som placeras saknas forskning. I en rapport från SBU konstateras att ingen av de ca 30 olika insatser som används i landet har utvärderats i Sverige. Detta betyder dock inte att de inte är verksamma, bara att kunskap saknas kring dess effekter.

Föräldrar kan ha behov av olika typer av stöd utifrån hur den egna förmågan ser ut och beroende på situationen. Många saknar kunskap om vilka rättigheter de har och de kan också ha svårt att förstå erhållen information. Föräldrar som får sina barn placerade går ofta igenom känslor av sorg och maktlöshet, tvivel på den egna föräldraförmågan och en känsla av att ha misslyckats i sitt föräldraskap.

Barnens syn på sina föräldrar varierar

Det saknas till stor del forskning kring hur placerade barn ser på sina biologiska föräldrar och stödet från samhället. Däremot visar studier om barns erfarenheter av samhällsvård i ett vidare perspektiv att barnen ofta har motstridiga känslor kring sina föräldrar och att de är oroliga för hur de har det.

Huruvida barnen vill ha kontakt med sina föräldrar verkar variera. Vissa studier visar att de barn som redan har en kontinuerlig kontakt med sina föräldrar ofta anger att de vill ha tätare kontakt, medan de som har en gles eller ingen kontakt inte önskar mer kontakt. Andra studier tyder på att de flesta barn vill ha kontakt med familjen, men inte nödvändigtvis med alla familjemedlemmar. Samman­fattningsvis konstateras att mer forskning behövs på området.

Stöd till föräldrar med placerade barn – ett utvecklingsområde

I olika delar av landet pågår utvecklingsarbete kring stöd till föräldrar med placerade barn. Hur stödet ser ut varierar mellan kommuner och arbete sker ofta i projektform. Stöd som erbjuds kan bland annat vara samtalsstöd/krisstöd, familjebehandling, strukturerade stödgrupper eller strukturerat individuellt stöd.

Ett forskningsprojekt handlar om föräldrar med barn i familjehem eller på institution och drivs av Göteborgs­regionen FOU i Väst och pågår 2019-2021. Frågor i fokus är bland annat vilket stöd föräldrar med barn i familjehem eller på institution får och hur det kan förbättras.