Frågor och svar

Den som bekräftar ett föräldraskap tar på sig föräldraansvaret för barnet. Föräldraansvaret innebär att se till att barnet får en god omvårdnad, trygghet och fostran. Genom bekräftelsen upprättas en juridisk koppling mellan den som har bekräftat och barnet. Den juridiska kopplingen har en rad olika fördelar för barnet - det innebär en rätt till arv, underhåll, umgänge, namn, nationalitet med mera.

För att det ska vara möjligt att göra en bekräftelse digitalt på Skatteverkets hemsida måste följande kriterier vara uppfyllda: Båda föräldrarna ska vara myndiga och folkbokförda när barnet föddes. Barnet ska vara folkbokfört när bekräftelsen lämnas. Bekräftelsen ska lämnas och godkännas senast 14 dagar efter barnets födelse. Båda föräldrarna har tillgång till elektronisk legitimation (bank-ID) Denna möjlighet till digital bekräftelse av föräldraskap kan användas om barnet har fötts den 1 januari 2022 eller senare.

Vid en digital bekräftelse fyller den som inte fött barnet i en e-tjänst på Skatteverkets hemsida och signerar den med e-legitimation. Därefter godkänner den som fött barnet bekräftelsen genom att signera e-tjänsten med e-legitimation. Finns det tveksamheter kring de uppgifter som ska lämnas i e-tjänsten ska en digital bekräftelse inte göras. Parterna ska då istället vända sig till socialnämnden för utredning och bekräftelse av föräldraskapet.

Om barnet tillkommit genom samlag är det inte möjligt för någon annan än mannen att bekräfta föräldraskapet.

En bekräftelse kan hävas om de uppgifter som lämnats inte är korrekta. Det gäller oavsett om bekräftelsen är gjord digitalt eller vid ett besök hos socialnämnden.

Gifta föräldrar har gemensam vårdnad om barnet från barnets födelse. För samkönade föräldrar, eller föräldrar där en eller båda ändrat könstillhörighet, gäller detta för barn födda från den 1 januari 2022 och senare.

De nya reglerna om digital bekräftelse innebär att socialnämndens skyldighet att utreda vem som är barnets andra förälder inträder först 15 dagar efter barnets födelse (2 kap. 1 § FB).

De nya reglerna innebär att föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken ska presumeras (förutsättas) för den kvinna som är gift eller registrerade partner med den som fött barnet. Ett rättsligt föräldraskap ska även enligt 1 kap. 11 a § föräldrabalken presumeras när den som har fött ett barn är gift och en av makarna eller båda har ändrat könstillhörighet.

Enligt 1 kap. 9 § FB ska make eller registrerad partner till den som fött barnet anses som barnets förälder om samtliga följande kriterier är uppfyllda:

Dessa fyra kriterier måste gälla för att uppfylla för föräldraskap vid assisterad befruktning: 1. Den assisterade befruktningen har gjorts med samtycke av make eller registrerad partner till den som fött barnet För att samtycke ska kunna ligga till grund för föräldraskap krävs att den som samtyckt till den assisterade befruktningen var make eller registrerad partner till den som fött barnet när den assisterade befruktningen som ledde till barnets tillkomst genomfördes. Om den som samtyckt till den assisterade befruktningen var sambo med den som fött barnet gäller inte presumtion utan föräldraskapet kan då fastställas genom en bekräftelse digitalt eller hos socialnämnden.

De nya reglerna innebär att föräldraskap inte automatiskt kontrolleras vid assisterad befruktning med donerade spermier. Om vissa villkor inte är uppfyllda, till exempel vid heminsemination eller behandling utomlands med anonym donator, kan föräldraskapet senare upphävas. Detta innebär att den rättsliga relationen mellan barnet och den presumerade föräldern avslutas, och faderskapet kan behöva fastställas för spermiedonatorn. Möjligheten att ifrågasätta föräldraskapet finns även efter en separation eller den presumerade förälderns bortgång.

Följderna av ett hävande av föräldraskapet, i synnerhet om det sker när barnet har hunnit etablera familjeband med föräldern kan vara ingripande och olyckliga både för barnet och för den förälder som anser sig vara barnets förälder. Hävs föräldraskapet går barnet miste om en rättslig förälder.

För att juridiskt befästa ett föräldraskap som inte uppfyller de kriterier som redogjorts för ovan och för att undvika en framtida oönskad hävning behöver föräldraskapspresumtionen hävas och barnet adopteras av maken, den registrerade partnern eller sambon till den som fött barnet.

Genom att en allmän domstol förklarar att maken eller registrerade partner i äktenskapet inte är förälder till barnet (1 kap. 9 a § första stycket FB)Maken eller registrerade partnern i äktenskapet skriftligen godkänner en annan persons skriftliga bekräftelse av faderskapet eller föräldraskapet, så kallad trepartsärende (1 kap. 9 a § andra stycket FB).De två sätten för att häva ett presumerat faderskap beskrivs närmare under respektive rubrik nedan.

Om modern begär det och socialnämnden anser det lämpligt kan en utredning påbörjas redan innan barnet föds. Är modern inte folkbokförd i Sverige bör nämnden i regel vänta tills barnet är fött, eftersom barnets hemvist då är enklare att bedöma.

Enligt 2 kap. 1 § FB är socialnämnden skyldig att inleda en faderskapsutredning om inte faderskapspresumtion föreligger. Motsvarande skyldighet att inleda en föräldraskapsutredning framgår av 2 kap. 8 a § FB. Socialnämnden blir som huvudregel medveten om att en faderskaps- eller föräldraskapsutredning kan bli aktuell på något av följande sätt: Skatteverket underrättar socialnämnden om ett nyfött barn. Skatteverket underrättar socialnämnden om ett inflyttat barn. Domstolen underrättar socialnämnden om att faderskapet eller föräldraskapet har hävts för ett barn. En inkommen begäran om att socialnämnden ska fastställa faderskap eller föräldraskap alternativt inleda en faderskaps- eller föräldraskapsutredning. Begäran kan exempelvis komma från modern eller den som påstår sig vara barnets far eller förälder.

Nej. Socialnämnden ska inte inleda en faderskapsutredning när en fastställd faderskaps- eller föräldraskapsbekräftelse ifrågasätts. Om det utifrån barnets bästa finns starka skäl kan socialnämnden bistå med rådgivning och verka för att de berörda frivilligt genomgår en rättsgenetisk undersökning. Nämnden kan aktualisera frågan om att utse en god man för barnet som får ta ställning till bl.a. om barnet ska ansöka om en rättsgenetisk undersökning. Kostnad för rättsgenetisk undersökning beslutas av barnets bosättningskommun med stöd av 4 kap. 1 § SoL. Enligt 1 kap. 4 § FB ska rätten förklara att en bekräftelse saknar verkan mot en man om det senare visas att han inte är far till barnet.

Nej, skyldigheten att försöka utreda vem som är far eller förälder till ett barn sträcker sig fram till dess att barnet fyller 18 år. Om någon efter fyllda 18 år ber socialnämnden om hjälp med att utreda faderskapet eller föräldraskapet kan socialtjänsten exempelvis bistå med information om hur en DNA-undersökning går till samt hur faderskapet eller föräldraskapet kan fastställas. Om barnet är över 18 år när faderskapet eller föräldraskapet fastställs genom bekräftelse ska endast barnet godkänna bekräftelsen (1 kap. 4 § FB). Socialnämnden ska inte godkänna en sådan bekräftelse och inte heller moderns godkännande krävs. Barnets godkännande ska vara skriftligt och daterat. Eftersom socialnämnden inte ska godkänna bekräftelsen bör inte MFoF:s blankett Bekräftelse av faderskap användas. Handlingen ska inte heller arkiveras hos socialnämnden eftersom inget ärende uppstår utan parterna ansvarar själva för förvaring av originalhandlingen.

Om modern är gift när barnet föds blir mannen i äktenskapet barnets far (1 kap. 1 § FB). Faderskapspresumtionen kan hävas genom rättens förklaring att en annan man är barnets far eller genom att mannen i äktenskapet godkänner en annan mans bekräftelse att han är barnets far (1 kap. 2 § FB). Men eftersom socialnämnden godkänt bekräftelsen utan den äkta mannens godkännande finns både en faderskapspresumtion och en faderskapsbekräftelse för samma barn.

Utredningsskyldighet föreligger för alla barn som bedöms ha hemvist i Sverige. Det gäller även de barn vars föräldrar inte befinner sig i landet. Det är föräldrabalkens bestämmelser som gäller och socialnämnden kan därmed inte avstå från att inleda utredning eller begränsa utredningsarbetet. I de fall det inte är möjligt att få de upplysningar som behövs för att fastställa faderskapet, får nämnden, enligt 2 kap 7 § FB, lägga ned påbörjad utredning.

En förutsättning för att socialnämnden ska vara skyldig att utreda faderskapet för ett barn är att barnet har hemvist i Sverige (2 kap. 1 §, 8 a §, 9 § FB). Om barnet bor med vårdnadshavaren så brukar barnets hemvist sammanfalla med vårdnadshavarens, men det måste inte vara så. Det avgörande är barnets aktuella och förväntade uppväxtförhållanden (prop. 1984/85:124 s. 19 och 42). Det finns ingen definition av begreppet hemvist i föräldrabalken. I förarbetena till lagen står det att det hemvistbegrepp som finns i 7 kap. 2 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap (IÄL) bör vara utgångspunkt för hur man tillämpar bestämmelsen i föräldrabalken.

Det är inte uppehållstillståndet i sig, utan om barnet anses ha hemvist som avgör om socialnämnden är skyldig att utreda faderskapet, 2 kap. 1 § FB. Utgångspunkten för hemvist i Sverige är i normalfallet ett permanent eller ett längre tillfälligt uppehållstillstånd. Men vare sig uppehållstillstånd, avsaknad av permanent uppehållstillstånd eller folkbokföring har ansetts vara avgörande för om en person ska anses ha sin hemvist i Sverige men är faktorer som får vägas in i bedömningen av personens hemvist. Det kan också finnas omständigheter i ett enskilt fall som gör att ett barn kan anses ha hemvist i Sverige trots att moder och barn saknar uppehållstillstånd. Till exempel om den presumtive fadern har uppehållstillstånd eller är svensk medborgare och avsikten är att barnet ska växa upp i Sverige. I dessa fall är det den kommun där barnet vistas som bör ansvara för utredningen (2 kap. HSLF-FS 2021:64). Den socialnämnd som har inlett utredningen ska också slutföra den, även om barnet sedan folkbokförs i en annan kommun. Socialnämnden kan enligt 2 kap. 3 § andra stycket FB att flytta över ärendet till en annan kommun om det avsevärt underlättar utredningen.

Det finns ingen uttrycklig skyldighet för socialnämnden att inleda en utredning före barnets födelse men det är en fördel om utredningen kan påbörjas tidigt så att faderskapet eller föräldraskapet kan fastställas så snart som möjligt efter barnets födelse. Av 1 kap. 4 § andra stycket FB framgår att bekräftelsen får göras även före barnets födelse. Om modern begär det och socialnämnden anser det lämpligt bör socialnämnden inleda en utredning men nämnden godkänner bekräftelsen först när barnet är fött.

Nej. Socialnämnden är inte skyldig och bör inte inleda utredning för ett dödfött barn (ett barn som överlevt graviditetsvecka 22 men inte har visat livstecken utanför moderlivet) eller för ett barn som har avlidit efter födelsen. Om barnet avlider under utredningen ska socialnämnden avskriva ärendet. Om föräldrarna önskar att faderskapet eller föräldraskapet fastställs och utredningen verkar okomplicerad, kan socialnämnden medverka till att det görs genom bekräftelse.

Om någon av vårdnadshavarna eller den man eller kvinna som presumerats som far eller förälder begär det, och det är lämpligt, ska socialnämnden utreda om någon annan kan vara far eller förälder till barnet (2 kap. 9 § FB). Socialnämnden kan inleda utredning även i andra fall om det är till barnets bästa, till exempel efter en begäran av en moder som inte är vårdnadshavare eller på socialnämndens eget initiativ (prop. 1975/76:170 s. 305 f. och 321). Socialnämnden ska börja med att bedöma om det är lämpligt att inleda en utredning, en så kallad förhandsprövning.

Eftersom det är själva födandet som konstituerar moderskapet till barnet och det i regel är givet vem som har fött barnet finns det inte några särskilda regler för situationen när det är oklart vem som fött barnet. Det finns exempelvis inte några regler i föräldrabalken om fastställande eller hävande av moderskap. Om det är oklart vem som har fött barnet eller om moderskapet ifrågasätts, får en talan om fastställande eller hävande av moderskapet i stället föras som en fastställelsetalan enligt reglerna i 13 kap. 2 § rättegångsbalken. Det finns inte heller några särskilda regler om utredning av moderskap, vilket bland annat innebär att socialnämnden inte har någon lagstadgad skyldighet att försöka utreda vem som har fött ett barn (SOU 2022:38 Alla tiders föräldraskap, s. 415).

Enligt 2 kap. 2 § FB är det den kommun där barnet är folkbokfört som ansvarar för att faderskapet/föräldraskapet till barnet fastställs. Förutsättningen är att barnet har hemvist i Sverige, 2 kap. 1 § FB.

Om ett barn flyttat till en annan kommun sedan ett beslut om nedläggning av utredningen fattats, bör socialnämnden i den kommun som lade ner utredningen ansvara för utredningen om den ska återupptas. Av 2 kap. 3 § FB framgår att socialnämnden kan flytta över ärenden till nämnden i en annan kommun, om det avsevärt skulle underlätta utredningen. Den andra nämnden ska genast underrättas.

Om en faderskapsutredning inleds före ett barns födelse, bör socialnämnden i den kommun där modern är folkbokförd ansvara för utredningen, HSLF-FS 2017:49.

Av Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöds föreskrifter och allmänna råd om socialnämndens utredning och fastställande av faderskap (HSLF-FS 2021:64) framgår att, om barnet inte är folkbokfört, men bedöms ha hemvist i Sverige, bör den kommun där barnet vistas ansvara för faderskapsutredningen.

Det händer att barn till nyanlända hinner folkbokföras i en kommun innan Migrationsverket anvisar dem till en annan kommun. I dessa fall är det den kommun där barnet är folkbokfört som ska göra faderskaps- eller föräldraskapsutredningen (2 kap. 2 § FB). Den kommunen ska också slutföra utredningen, även om barnet hinner bli anvisat till en annan kommun under utredningstiden (2 kap. 3 § första stycket och 2 kap. 8 a § andra stycket FB). Socialnämnden i folkbokföringskommunen kan välja att flytta över ärendet till den nya kommunen om det skulle underlätta utredningen avsevärt (2 kap. 3 § andra stycket och 2 kap. 8 a § andra stycket FB).

Det är socialnämnden i den kommun där barnet är folkbokfört när frågan aktualiseras som är skyldig att inleda utredning (2 kap. 9 § 2 st och 2 kap. 2 §)).

En faderskapspresumtion kan hävas genom att mannen i äktenskapet skriftligen godkänner någon annans bekräftelse av faderskapet, ett så kallat trepartsärende (1 kap. 2 § Föräldrabalken). Bestämmelsen är avsedd att tillämpas i sådana fall då det för såväl modern som hennes make står klart att en annan man är far till barnet och denne är villig att erkänna faderskapet. ”Mannen i äktenskapet” åsyftar den man som var moderns make vid tiden för barnets födelse (prop. 1975/76:170 s. 166). Detta innebär att en man som blivit presumerad far genom äktenskap med modern kan bekräfta en annan mans faderskap även om äktenskapet mellan honom och modern är upplöst vid tiden för ärendet.

Barnet har rätt att i domstol föra talan enligt 1 kap 4 § tredje stycket FB om att bekräftelsen saknar verkan. Talan väcks, enligt 3 kap. 3 § FB, vid rätten i den ort där barnet har sin hemvist. I samma mål kan barnet, enligt 3 kap 5 § FB, föra talan om att fastställa faderskapet för mannen med dennes rätta identitet. Saknar mannen giltig legitimationshandling kan denne inför rätten intyga sin identitet under sanningsförsäkran. Har bekräftelsen ogiltigförklarats och mannen kan identifiera sig men korrekta identitetshandlingar kan socialnämnden godkänna en ny bekräftelse med faderns rätta identitet.

Tidigare fanns det fem olika protokoll för socialnämndens utredning. För att underlätta, kvalitetssäkra utredningen, undvika att fel protokoll används samt för att uppnå likabehandling har tidigare protokoll ersatts med ett enda – utredningsprotokollet (U-protokollet). Syftet med protokollet är att utreda vem, förutom den som har fött barnet, som är barnets andra rättsliga förälder eller att utesluta att det finns någon annan rättslig förälder än den som fött barnet.

Observera skillnaden mellan att avsluta en inledd utredning och att lägga ner en inledd utredning. Om förutsättningarna för socialnämndens utredningsskyldighet inte längre föreligger ska ärendet avslutas genom en tjänsteanteckning om att den avslutas och varför den avslutas. Det gäller till exempel om det visar sig att modern var gift vid barnets födelse barnet inte längre har hemvist i Sverige barnet avlider barnet fyller 18 år. Parterna (i regel endast modern) ska kommuniceras utredningsmaterialet samt underrättas om beslutet (25 och 33 §§ FL). En avslutad utredning kan inte återupptas, om det blir aktuellt kan istället en ny utredning påbörjas. Ansvaret ligger på den kommun där barnet är folkbokfört när utredningen aktualiseras på nytt.

Observera skillnaden mellan att lägga ner en inledd utredning och att avsluta en inledd utredning. Möjligheten att lägga ner en utredning regleras i 2 kap. 7 § FB. Enligt den bestämmelsen får en utredning läggas ner om det visar sig omöjligt att få de upplysningar som behövs för bedömning av faderskapsfrågan framstår som utsiktslöst att försöka få faderskapet fastställt av domstol har lämnats ett samtycke av modern eller en särskilt förordnad vårdnadshavare enligt 4 kap. 8 § FB till adoption av barnet av särskilda skäl finns anledning att anta att en fortsatt utredning eller en rättegång skulle vara till men för barnet eller utsätta modern för påfrestningar som innebär fara för hennes psykiska hälsa.

En bekräftelse av faderskap eller föräldraskap till ett barn som inte har fyllt 18 år görs skriftligen vid ett personligt besök hos socialnämnden enligt 1 kap 4 § FB. En part i ett faderskaps- eller föräldraskapsärende ska vid ett sådant besök kunna styrka sin identitet. Vilka legitimationssätt som kan godtas är inte reglerat i lag. Som utgångspunkt gäller att det är socialnämnden som måste ta ställning till om det aktuella legitimeringssättet kan godtas som bevis för en persons identitet. Av 5 kap. ”Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöds föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2021:64) om socialnämndens utredning och fastställande av faderskap eller föräldraskap samt om socialnämndens utredning när barn har kommit till genom assisterad befruktning av ensamstående” framgår att den som håller i utredningen så snart som möjligt bör kalla modern till ett personligt sammanträffande. Om hon uppger en person som far eller förälder till barnet, bör modern och den personen kallas gemensamt eller var för sig för att de bl.a. ska kunna styrka sina identiteter. En kopia av respektive parts legitimationshandling bör sparas i akten.

Det innebär att innan nämnden fattar ett beslut i ett ärende ska den, om det inte är uppenbart obehövligt, underrätta den som är part om allt material av betydelse för beslutet och ge parten tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över materialet, 25 § förvaltningslagen (FL). Kommuniceringen kan göras muntligt, med brev, genom delgivning eller på annat sätt. Det gäller exempelvis när det är aktuellt att lägga ned en faderskaps- eller föräldraskapsutredning eller när en utredning ska avslutas (avskrivas från vidare handläggning) Material som helt saknar relevans för ett beslut i ett ärende omfattas inte av kravet på kommunikation. Bestämmelsen ska tolkas snävt och är tillämplig enbart i sådana fall där behovet av kommunikation, sett objektivt ur den enskildes perspektiv, är mindre framträdande eller helt saknas. Om myndigheten är tveksam till om kommunikation ska ske eller inte, ska den kommunicera med parten på vanligt sätt enligt huvudregeln. I de flesta fall handlar det som ska kommuniceras om utredningsmaterial som någon annan har tillfört ärendet. Det kan dock ibland uppkomma behov av att ge en part tillfälle att yttra sig även över sådana uppgifter som parten själv lämnat (En modern och rättssäker förvaltning – ny förvaltningslag, prop. 2016/17:180 s. 161)

I Departementspromemorian, Faderskapsutredningar i vissa fall med internationell anknytning S2019/03929/FST hänvisas till artikel 12 i Barnkonventionen där alla barn som är i stånd att bilda egna åsikter tillförsäkras rätten att fritt uttrycka dem i alla frågor som rör barnet och att åsikterna också ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Vidare framgår att barnet i alla domstolsförfaranden och administrativa förfaranden som rör barnet särskilt ska beredas möjlighet att framföra sina åsikter i alla frågor som rör barnet, oavsett om det tillför utredningen något eller inte. Barnet ska alltså ges information och ges möjlighet att uttrycka sin åsikt i faderskapsärendet.

Det är möjligt att ansöka om att domstol ska förelägga någon att dela med sig av (förete) handlingar som de förvarar och som kan ha betydelse som skriftligt bevis. Det kallas ett editionsföreläggande (38 kap. 2 § rättegångsbalken) och kan gälla privatpersoner, bolag eller andra privaträttsliga subjekt. Högsta domstolen (HD) har förelagt ett resebolag att dela handlingar som visade namn, hemadress och födelsetid på sina samtliga manliga resenärer som varit inbokade på ett visst hotell i London under en viss tid. Syftet var att säkra bevis för att kunna fastställa mannens identitet i ett faderskapsmål. Modern var säker på att hon kunde minnas vad mannen hette om hon fick ta del av en förteckning över resenärerna (NJA 1982 s. 650).

Ja, förutsatt att modern samtycker till det. I undantagsfall är det möjligt att ta en sådan kontakt trots att modern motsätter sig det. Då sker det med stöd av 10 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen. Socialnämnden måste noggrant väga barnets rätt att känna till sitt ursprung mot respekten för moderns integritet utifrån vad som är till barnets bästa i varje enskilt fall.

Utredningsskyldigheten kvarstår även om det inte går att få kontakt med modern. Det är inte möjligt att avsluta eller lägga ner utredningen på den grunden. Utredaren får försöka att på olika sätt komma i kontakt med modern, till exempel ringa eller erbjuda en tid för hembesök eller skicka kallelsen på olika språk. Utredaren kan även kontrollera i socialregistret om modern är aktuell i den egna nämnden. En utredning om faderskap eller föräldraskap ska bedrivas med takt och gott omdöme och utgångspunkten är att utredaren ska ha moderns samtycke för att kunna hämta in uppgifter från andra myndigheter. Men om det inte går att få kontakt med modern kan det vara nödvändigt att, med stöd av 10 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen, efterfråga kontaktuppgifter till modern från en myndighet utanför den egna verksamheten, exempelvis från en annan nämnd eller från barn- eller mödrahälsovården.

Socialnämnden ska hämta in upplysningar från modern och andra personer som kan lämna uppgifter av betydelse för utredningen (2 kap. 4 § FB). Det är moderns upplysningar som är utgångspunkten i en faderskapsutredning. Om modern inte vill medverka måste utredaren ändå försöka komma vidare i utredningen. En viktig pedagogisk uppgift blir att förklara för modern hur viktigt det är att få faderskapet fastställt.

Av 5 § 2 pt. arkivlagen (1990:782) framgår att som grund för arkivvården skall myndigheter vid framställningen av handlingar använda materiel och metoder som är lämpliga med hänsyn till behovet arkivbeständighet.

Ja, om modern eller den presumtive fadern förstår bekräftelsens innebörd och dess konsekvenser. Om utredaren bedömer att den enskilde saknar förmåga att förstå vad det innebär att godkänna eller bekräfta ett faderskap eller föräldraskap måste talan väckas i domstol. En god man eller förvaltare kan inte godkänna eller bekräfta i moderns eller faderns ställe.

En fader som förstår bekräftelsens innebörd och dess konsekvenser kan skriva under bekräftelsen, även om han inte fyllt 18 år. Detsamma gäller för en underårig moders godkännande. Om en underårig fader eller moder saknar förmåga att bedöma rättshandlingens innebörd och konsekvenser måste faderskapet fastställas i domstol. En vårdnadshavare, god man eller förvaltare kan inte bekräfta eller godkänna i den underåriges ställe.

En underårig moder är vårdnadshavare från barnets födsel. Även en underårig fader kan vara vårdnadshavare för sitt barn. Däremot kan en underårig förälder inte vara förmyndare för barnet (10 kap. 1 § FB). Om ingen av föräldrarna fyllt 18 år ska en särskild förmyndare förordnas för barnet (10 kap. 1 § FB).

En förutsättning för socialnämndens behörighet att godkänna ett avtal om vårdnad är att barnet har hemvist i Sverige och folkbokfört i en svensk kommun. Vid prövningen av ett avtal ska nämnden se till att frågor om vårdnad, boende och umgänge blir tillbörligt utredda (6 kap. 17 a § andra stycket FB). Av utredningen bör det bl.a. framgå vilken uppfattning föräldrarna har. Enligt MFoF:s allmänna råd om socialnämndens ansvar för vissa frågor om vårdnad, boende och umgänge (HSLF-FS 2017:51) bör den som utreder ärendet träffa föräldrarna. Det är en rekommendation och väljer socialnämnden att frångå den rekommendationen måste nämnden kunna säkerställa att nämnden har ett fullgott beslutsunderlag för sin bedömning ändå.

Ja. Enligt 3 a § lag (1985:367) om internationella faderskapsfrågor kan ett faderskap fastställas genom bekräftelse under medverkan av svensk socialnämnd. Socialnämnden prövar sin behörighet genom att utreda om samtliga följande förutsättningar är uppfyllda:

Ärendet handläggs av socialnämnden i den kommun där mannen är folkbokförd, 3a § 2 st. IFL.

Den man som vill fastställas som far kan kontakta socialnämnden i den kommun han är folkbokförd för att initiera faderskapsärendet.

Det är socialnämnden i den kommun som fadern är folkbokförd som ska stå för kostnaden av den rättsgenetiska undersökningen när faderskapsutredningen inletts.

Det förhållandet att barnet i hemvistlandet inte har några andra rättsliga föräldrar än mannen och hans make, registrerade parter eller sambo behöver inte framgå uttryckligen av lagen i barnets hemvistland. Det kan också framgå på annat sätt, t.ex. av ett surrogatavtal eller av gällande praxis på området. De uppgifter som nämnden behöver för att utreda denna del av sin behörighet bör i regel kunna hämtas in av mannen och dennes make och hans eventuella partner, surrogatmodern och hennes eventuella partner eller berörda utlandsmyndigheter.1 Att svenska utlandsmyndigheter är skyldiga att biträda svenska myndigheter med utredning i ärenden som rör fastställande av faderskap framgår av 3 kap. 17 § förordningen (2014:115) med instruktion för utrikesrepresentation.

Enligt svensk rätt gäller att den kvinna som föder ett barn anses som mor till barnet. I 1 kap. 7 § FB framgår att om en kvinna föder ett barn som tillkommit genom att ett ägg från en annan kvinna efter befruktning utanför kroppen har förts in i hennes kropp, ska hon anses som barnets moder.

Nej, inte alltid. Det beror på barnets mognad. Om barnet har uppnått en sådan ålder och mognad att hen kan bedöma vad det innebär att lämna prov till en DNA-analys samt vilka konsekvenser det kan få så behövs inget samtycke från vårdnadshavare.

Om barnet själv har samtyckt till provtagningen har hen bedömts ha tillräcklig ålder och mognad. Då bestämmer barnet även vem som får ta del av provresultatet. Det betyder att vårdnadshavaren bara får ta del av resultatet om barnet samtycker till det. I grunden gäller sekretess till skydd för ett barn även i förhållande till vårdnadshavare, med ett undantag. Sekretessen gäller inte i förhållande till vårdnadshavaren i den utsträckning hen enligt 6 kap. 11 § FB har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter (12 kap. 3 § OSL). Det betyder att vårdnadshavaren - för att kunna fullgöra sitt ansvar - har rätt att ta del av viss sekretesskyddad information som rör barnet.

Frågan om vilka aktörer socialnämnden får anlita för DNA-undersökning av munskrap i faderskaps- och föräldraskapsutredningar har diskuterats länge. I förslaget om den nya lagen, lagen om genetisk undersökning vid utredning av faderskap, föreslås att Rättsmedicinalverket ska fortsatt vara ensam utförare av sådana undersökningar. Detta då Regeringen anser att det framgått att Rättsmedicinalverket även varit ensam utövare enligt den tidigare lagen. Däremot finns det inget hinder för rättsmedicinalverket att upphandla de analyser och tjänster som krävs från privata aktörer. (Prop. 2020/21:76, s. 59–60).

Enligt förarbetena till den nya lagen, lagen om genetisk undersökning vid utredning av faderskap, har staten ett långgående ansvar att tillhandahålla effektiva medel för att fastställa faderskap, även när den presumtive fadern inte medverkar. Den rättsgenetiska undersökningen är inte en förutsättning för att faderskap kan fastställas men det är idag det bästa sättet för att påvisa en genetisk koppling. Det är därför möjligt att tvinga en möjlig far att lämna prov för faderskapsundersökning mot sin vilja. Ett barns rätt för att få ett faderskap fastställt upphör inte för att en presumtiv fader avlider. (Prop. 2020/21:76, s. 63). Som rättsfall kan nämnas HD:s dom Ö 93-23, där domstolen tillät gravöppning där den avlidne varit död i 27 år.

Ja, om de medverkar frivilligt. Prover kan tas från den avlidnes föräldrar. Det är också möjligt att ta prov från ett annat barn till den avlidne och modern till det barnet. Om det endast finns syskon är förutsättningarna ofta sämre, men det kan ge tillräcklig information. Det är inte möjligt att tvinga släktingar att lämna prov enligt lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap (NJA 1997 C 36). Det har ansetts vara ett större integritetsintrång att släktingar tvingas lämna prov än att undersöka ett prov från den avlidna mannen. (Prop. 2020/21:176, s. 63). För mer information kontakta Rättsmedicinalverkets avdelning för rättsgenetik, 010-483 43 00, 010-483 41 00 eller faderskap@rmv.se.

Ja, under vissa förutsättningar. Om modern har genomgått assisterad befruktning med samtycke av en man som var hennes make eller sambo och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet tillkommit genom behandlingen ska den man som lämnat samtycket anses som barnets far (1 kap. 8 § 1 st FB). Det gäller om behandlingen utförts med spermier från mannen som lämnat samtycke och oavsett om behandlingen utförts i Sverige eller i utlandet.

Ja. Enligt 1 kap. 9 § FB kan den som lämnat samtycke anse som barnets förälder om följande förutsättningar är uppfyllda: Den assisterade befruktningen gjorts med samtycke av moderns make, registrerad partner eller sambo Med hänsyn till samtliga omständigheter är det sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen Behandlingen har utförts vid behörig inrättning Barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonatorn

En domstol kan förklara att bekräftelsen är ogiltig på grund av formfel (1 kap. 4 § tredje stycket FB och 1 kap. 9 § andra stycket FB). Exempel på formfel kan vara att en föräldraskapsbekräftelse godkänts trots att den inrättning som utfört den assisterade befruktningen saknar behörighet eller om donatorn är anonym. Det är därför viktigt att se till att föräldraskapsbekräftelsen hävs i domstol för föräldern så att hon sedan kan bli rättslig förälder genom adoption.

Socialnämnden ska utreda om förutsättningarna för den assisterade befruktningen föreligger och kan inhämta behövliga uppgifter från modern och även från den utländska inrättningen med moderns samtycke, (Prop. 2017/18:155 s. 66). Den inrättning som utför den assisterade befruktningen ska vara behörig enligt föreskrifter i det land inrättningen finns eller där tydligt framgå på annat sätt, till exempel att inrättningen har tillstånd att utför assisterade befruktningar. Behörigheten måste också omfatta den typ av behandling som har utförts i det enskilda fallet, till exempel en insemination med donerade spermier (prop. 2017/18:155 s. 66). Med moderns samtycke kan utredaren inhämta uppgifter från inrättningen i utlandet men också från andra personer som kan lämna uppgifter av betydelse för utredningen. Det kan i enstaka fall bli aktuellt att inhämta uppgifter genom svensk utlandsmyndighet i det land där behandlingen har utförts.

Barnet ska genom inrättningen eller på annat sätt kunna inhämta grundläggande information om donatorns identitet, till exempel donatorns namn. Kravet på att barnet ska ha rätt till information om sitt genetiska ursprung är uppfyllt även om informationen blir tillgänglig för barnet först när hon eller han uppnått viss ålder eller mognad (prop. 2017/18:155 s. 66). Med moderns samtycke kan utredaren inhämta uppgifter från inrättningen i utlandet men också från andra personer som kan lämna uppgifter av betydelse för utredningen. Det kan i enstaka fall bli aktuellt att inhämta uppgifter genom svensk utlandsmyndighet i det land där behandlingen utförts.

Med ”rätt att väcka talan eller ”talerätt” avses rätten att som part initiera ett mål eller ärende och att föra talan inför domstol i en rättslig angelägenhet. Med ”att föra barnets talan” eller ”företräda barnet” avses rätten att agera på barnets vägnar. Trots att barnet företräds av någon är det barnet som är part i målet.

Att företräda det underåriga barnet betyder att agera på barnets vägnar. Trots att barnet företräds av någon är det barnet som är part i målet. I mål om hävande av faderskapspresumtion företräds det underåriga barnet av förmyndare eller god man (3 kap. 4 § FB). Om vårdnaden är gemensam kan modern inte ensam företräda barnets talan. Om socialnämnden bedömer att det ligger i barnets intresse att faderskapspresumtionen ska hävas ska nämnden anmäla behov av att god man förordnas för barnet hos överförmyndaren (5 kap. 3 § SoF). Socialnämnden kan inte företräda barnet. Barnet kan ha rätt att själv föra sin talan efter fyllda 15 år om det kan anses ha nått sådan mognad som krävs.

Den man som presumerats vara barnets far och barnet kan väcka talan om att en faderskapspresumtion ska hävas (3 kap. 1 § och 3 kap. 2 § FB). I undantagsfall kan den presumerade faderns arvingar ha talerätt (3 kap. 1 § FB se också NJA 2006 s. 283) Med ”rätt att väcka talan” eller ”talerätt” avses rätten att som part initiera ett mål eller ärende och att föra talan inför domstol i en rättslig angelägenhet.

Att företräda det underåriga barnet betyder att agera på barnets vägnar. Trots att barnet företräds av någon är det barnet som är part i målet. I mål om ogiltigförklaring av faderskaps- eller föräldraskapsbekräftelse företräds det underåriga barnet av förmyndare eller god man (analog tillämpning av 3 kap. 4 § FB). Om vårdnaden är gemensam kan modern inte ensam föra barnets talan. Om socialnämnden bedömer att det ligger i barnets intresse att faderskaps- eller föräldraskapsbekräftelsen ska ogiltigförklaras ska nämnden anmäla behov av att god man förordnas för barnet hos överförmyndaren (5 kap. 3 § SoF). Socialnämnden kan inte företräda barnet. Barnet kan ha rätt att själv föra sin talan efter fyllda 15 år om det kan anses ha nått sådan mognad som krävs.

Det är bara barnet och den man som har bekräftat faderskapet eller den kvinna som har bekräftat föräldraskapet som kan väcka talan om att en faderskaps- eller föräldraskapsbekräftelse ska ogiltigförklaras. Med ”rätt att väcka talan” eller ”talerätt” avses rätten att som part initiera ett mål eller ärende och att föra talan inför domstol i en rättslig angelägenhet.

Till stämningsansökan bifogas utredningsprotokoll personbevis för barnet personbevis för mannen vid faderskap och kvinnan vid föräldraskap bevis om behörighet att väcka och föra barnets talan rättegångsfullmakt från utredaren delegationshandling. Om det finns bifogas även svarsrapport från DNA-undersökning intyg om ultraljudsundersökning eller utvecklingsgrad för utredning av faderskap annan skriftlig bevisning ekonomisk utredning för ansökan om rättshjälp.

Barnet och modern kan väcka talan om fastställande av moderskap, enligt 13 kap. 2 § RB om fastställande av moderskap.

Ja, detta framgår av 4 kap. 1 § och 29 kap. SoL. En socialnämnd kan inte neka detta bistånd och nämnden har inte fullgjort sin skyldighet endast genom att hänvisa föräldern att ta kontakt med barnets hemvistkommun. En stödkontakt kan utmynna i att föräldern får förslaget att kontakta barnets hemvistkommun, om det genom kontakten visar sig att stödet egentligen avser barnet.

Ja, en tillfällig vårdnadshavare ska ha rätt till skäligt arvode för uppdraget och ersättning för de utgifter som har varit skäligen påkallat för uppdragets fullgörande. Beslut om detta fattas av överförmyndarnämnden och betalas av kommunen (6 kap. 10 f § FB).

När en tillfällig vårdnadshavare har utsetts för ett barn ska socialnämnden fortsätta att verka för en varaktig lösning av vårdnadsfrågan. När förutsättningar finns för det ska rätten, på talan av socialnämnden, flytta över vårdnaden från den tillfälliga vårdnadshavaren till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare (6 kap. 10 e § FB). En tillfällig vårdnadshavare har rätt att på begäran bli entledigad från sitt uppdrag och kan även, efter ansökan av socialnämnden, entledigas om han eller hon inte längre är lämplig som vårdnadshavare. Om en tillfällig vårdnadshavare entledigas eller dör, ska rätten efter ansökan av socialnämnden utse en annan person att vara tillfällig vårdnadshavare (6 kap. 10 g § FB).

En tillfällig vårdnadshavare har samma rättsliga ansvar, uppgifter och rätt att bestämma i frågor som rör barnet som en särskild förordnad vårdnadshavare har enligt föräldrabalken (prop. 2020/21:150 s. 94). I uppdraget ingår inte att tillgodose den faktiska vården om barnet. Till tillfällig vårdnadshavare får den utses som på grund av sina kunskaper och erfarenheter och även i övrigt är särskilt lämplig för uppdraget. Den som är underårig får inte utses. För syskon ska samma person utses, om inte särskilda skäl talar mot det (6 kap. 10 d § FB).

När det finns behov av att utse en särskilt förordnad vårdnadshavare för ett barn, men det saknas en lämplig person, får rätten på talan av socialnämnden flytta över vårdnaden till en tillfällig vårdnadshavare (6 kap. 10 d § FB). Det kan t.ex. handla om när det finns brådskande beslut som behöver fattas för barnets räkning, som annars inte kan komma till stånd eller när det skulle framstå som stötande eller kränkande för barnet att låta föräldern kvarstå som vårdnadshavare.

Nej, det finns inget lagstöd för att en särskilt förordnad vårdnadshavare är berättigad till ersättning för den del av uppdraget som avser vårdnaden av den underårige, om vårdnadshavaren inte samtidigt är familjehemsförälder.

Enligt 10 § lag (2005:429) om god man för ensamkommande barn ska socialnämnden i den kommun där barnet uppehåller sig hos rätten väcka talan om eller anmäla behov av en särskilt förordnad vårdnadshavare enligt föräldrabalken, om inte särskilda skäl talar emot det. Övermyndaren i barnets folkbokföringskommun eller, om barnet inte är folkbokfört, i den kommun där barnet vistas, ska underrätta socialnämnden om att förutsättningarna för en sådan talan eller anmälan föreligger.

Ja, enligt 6 kap. 5 § första stycket FB, kan domstolen besluta om gemensam vårdnad i de fall då det är till barnets bästa. Enligt tidigare lagstiftning kunde domstolen döma till gemensam om en förälder motsatte sig det, men inte om båda föräldrarna gjorde det.

Bestämmelsen innebär att det ska fästas särskilt avseende vid föräldrarnas förmåga att ta ett gemensamt ansvar i frågor om barnet, i stället för vid föräldrarnas samarbetsförmåga. Genom att lyfta fram föräldrarnas förmåga att ta gemensamt ansvar sätts fokus på konsekvenserna för barnet. Genom att flytta fokus från föräldrarna och deras samarbete till barnet och föräldrarnas gemensamma ansvar för barnet stärks också barn- och barnrättsperspektivet i regleringen. Barnets bästa ska vara överordnat föräldrarnas samarbetsförmåga.

Socialnämnden ska skriva en tjänsteanteckning och sända den tillsammans med blanketten och underrättelsen till Skatteverket. I de situationer föräldrar anmäler gemensam vårdnad till socialnämnden i samband med bekräftelse av faderskap är Skatteverket beslutande myndighet. Frågan om det finns förutsättningar att bifalla anmälan ska alltså prövas av Skatteverket (6 kap. 4 § andra stycket 1 och 6 kap. 16 § första stycket FB). Om anmälan kan bifallas gäller den gemensamma vårdnaden från och med den dag Skatteverket registrerar vårdnaden i folkbokföringen. Det är Skatteverkets sak att pröva om anmälan är formellt riktig. Finner Skatteverket att det saknas förutsättningar för att ta upp vårdnadsfrågan till prövning ska Skatteverket avvisa anmälan.

Enligt 6 kap. 17 a § FB är det socialnämnden i den kommun där barnet är folkbokfört som prövar om ett avtal mellan föräldrarna enligt 6 §, 14 a § andra stycket eller 15 a § tredje stycket ska godkännas.

Enligt 23 § förvaltningslagen (FL) ska en myndighet se till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver. Av 6 kap. 17 a § fjärde stycket föräldrabalken (FB) framgår att socialnämnden, vid sin prövning av föräldrarnas avtal, ska se till att frågor om vårdnad, boende och umgänge blir tillräckligt utredda. Enligt 6 kap. 2 b § FB ska barnet ha fått information och getts möjlighet att framföra sina åsikter i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

Avtal om vårdnad, boende eller umgänge enligt 6 kap. 6 §, 14 a § andra stycket eller 15 a § tredje stycket föräldrabalken som godkänts av socialnämnden får inte gallras förrän barnet har fyllt arton år (16 kap. 3 § socialtjänstlagen).

Nej, en förutsättning för nämndens behörighet att pröva om ett avtal ska godkännas är att barnet är folkbokfört i kommunen, 6 kap. 17 a § andra stycket FB.

Det är socialnämnden i den kommun där barnet är folkbokfört som är behörig att pröva om ett avtal om vårdnad, boende eller umgänge mellan föräldrar ska godkännas (6 kap. 17 a § andra stycket FB). Det gäller oavsett vilken kommun som har placerat barnet i familjehemmet.

Ja, om det finns speciella skäl och bara om socialnämnden bedömer att det är till barnets bästa. Utgångspunkten är att det är till barnets bästa att föräldrarna har gemensam vårdnad om de är gifta och lever tillsammans. Om den ena föräldern till exempel ska arbeta utomlands kan hen ge den andra föräldern fullmakt att fatta beslut om barnet under den tiden. I undantagsfall kan det dock finnas situationer som inte går att lösa med fullmakt. Formellt sett är det då möjligt att avtala om ensam vårdnad för den ena förälder för ett gift par, men endast under förutsättning att socialnämndens utredning kommer fram till att det är till barnets bästa.

Ja, förutsättningarna för att socialnämnden ska vara behörig att godkänna ett avtal om vårdnad, boende eller umgänge är att barnet är folkbokfört i Sverige och har hemvist här (6 kap. 17 a § andra stycket föräldrabalken) Det har ingen betydelse om någon av föräldrarna saknar uppehållstillstånd i Sverige.

Ja, socialnämnden ska vid sin prövning av föräldrarnas avtal se till att frågor om vårdnad, boende och umgänge blir tillräckligt utredda (6 kap. 17 a § fjärde stycket FB). Av föräldrabalken framgår bland annat att barnet ska få information och ges möjlighet att framföra sina åsikter i den eller de frågor om vårdnad, boende eller umgänge som utreds (6 kap. 2 b § första stycket FB). Av 14 kap. 2 § SoL kan man utläsa att det som har kommit fram vid en utredning och som har betydelse för avgörande av ärendet ska hanteras på ett betryggande sätt. Det innebär att det behöver finnas ett skriftligt underlag med den information som har framkommit vid utredningen, exempelvis anteckningar från samtal med personer i utredningen.

Ja, socialnämnden får delegera beslut om att godkänna eller inte godkänna ett avtal om vårdnad, boende eller umgänge. Det följer av 30 kap. 10 § SoL.

Ja. Uppgifter om halvsyskon, förälders nya partner och partners barn i socialregistret omfattas av sekretess enligt 26 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (OSL). En tillämplig sekretessbrytande bestämmelse krävs för att uppgifterna ska kunna inhämtas och lämnas ut. Den sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 28 § OSL stadgar att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan myndighet om uppgiftsskyldighet följer av lag eller ordning. Socialnämnden är enligt 6 kap. 19 och 20 §§ föräldrabalken (FB) skyldig att till rätten lämna sådana upplysningar som kan ha betydelse för bedömningen i frågan om vårdnad, boende eller umgänge, om nämnden har tillgång till uppgifterna. En förutsättning för att sekretessen för utlämnande ska kunna brytas är således att uppgifterna bedöms kunna ha betydelse i frågan om vårdnad, boende eller umgänge.

Ja. Enligt 6 kap. 20 a § FB. Barnets eget medgivande är en förutsättning för att samtal ska äga rum. Även om barnet får höras utan vårdnadshavares samtycke och närvaro ska socialnämnden i första hand söka samförstånd kring hur barnets rätt till delaktighet ska tillgodoses och att det sker på ett för barnet bra sätt. Utredaren kan t.ex. förklara syftet med samtalet för vårdnadshavarna och hur det är tänkt att genomföras och sedan redovisas, vilket i de flesta torde vara tillräckligt för att samtycke ska ges. Utredaren bör vara lyhörd för de skäl som en vårdnadshavare som motsätter sig ett samtal med ett barn anger. Ett samtal med ett barn mot en vårdnadshavares vilja ska alltid föregås av noggranna överväganden både i fråga om huruvida barnet ska höras och hur hörandet praktiskt ska gå till. Om ett samtycke inte erhålls, ska vårdnadshavaren ändå alltid informeras innan ett samtal med barnet äger rum (se vidare, prop. 2020/21:150 s. 150 ff).

Ja, enligt 6 kap. 20 b § föräldrabalken (FB). Trots sekretess enligt 26 kap. 1 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) är en socialnämnd som har tillgång till upplysningar som kan ha betydelse för bedömningen av en fråga om vårdnad, boende eller umgänge skyldig att lämna sådana uppgifter på begäran av en socialnämnd som enligt 6 kap. 17 a § FB ska pröva om ett avtal mellan föräldrarna kan godkännas eller som ska lämna upplysningar eller utföra en utredning enligt 6 kap. 19 eller 20 § FB. Detsamma gäller när uppgifterna begärs av den som socialnämnden har utsett att utföra en utredning enligt 19 §.

Ja, socialnämnden kan det, men det är inte tillåtet att en enskild tjänsteman gör det. Av 11 kap. 1 § socialtjänstförordningen (2025:468), SoF, framgår att om socialnämnden får veta att någon åtgärd behöver vidtas i fråga om vårdnad, umgänge eller förmyndarskap för ett barn ska nämnden göra en framställning eller ansökan om det hos den domstol som ärendet hör till. Justitieombudsmannen (JO) har i ett flertal beslut angett att en socialnämnd med stöd av denna bestämmelse kan lämna uppgifter till domstolen som nämnden anser ha betydelse för prövningen av ett mål om vårdnad eller umgänge trots att domstolen inte har begärt ett yttrande (JO:s beslut den 16 oktober 1997 i ärende 3825–1996, JO:s ämbetsberättelse 2000/2001 s. 325 och 329 samt 2015/16 s. 469).

Socialnämnden får begära uppgifter ur misstanke‑ och belastningsregistret i ärenden om vårdnad, boende eller umgänge, både för föräldrar och nya partners, utan samtycke och oavsett var de bor. Uppgifterna får lämnas ut om nämnden kan visa att behovet är större än den olägenhet det innebär för den berörda personen. Varje begäran ska prövas noggrant i det enskilda fallet.

Det krävs inte vårdnadshavarnas samtycke för att efterfråga uppgifter Enligt 23 § förvaltningslagen ska en myndighet se till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver. JO har konstaterat att det inte finns några bestämmelser som reglerar vad en vårdnads-, boende- och umgängesutredning ska innehåll. En allmän utgångspunkt är dock att utredningen ska begränsas till sådant som objektivt sett kan vara relevant för frågans bedömning. Utredningen ger ett viktigt underlag för domstolens beslut. Utredningen måste därför vara noggrant och omsorgsfullt utförd. Den bör redovisa alla omständigheter som domstolen bör känna till. Den som är ansvarig för utredningen avgör hur den ska bedrivas (JO:s beslut 2014-09-29, dnr. 48-2013).

Ja, om det bedöms vara nödvändigt, men utredaren bör informera föräldrarna om att utdrag ur polisens misstanke- och belastningsregister kan komma att inhämtas, HSLF-FS 2025:64. Socialnämndens rätt att ta del av misstanke- och belastningsregistret i ärenden om vårdnad, boende och umgänge omfattar alla som kan behöva utredas för att bedöma vad som är barnets bästa. Uppgifter kan på den grunden inhämtas om såväl föräldrar som nya partners utan samtycke. En myndighet som har rätt att få uppgifter ur registret ska i varje särskilt fall noga pröva behovet av information. En begäran om att få ta del av uppgifter får göras endast om skälet till det uppväger den olägenhet det innebär för den som berörs, (7 § lag (1998:620) om belastningsregister och 6 § lag (1998:621) om misstankeregister).

Nej. Utredaren/socialnämnden bör endast redovisa sådana uppgifter från misstanke- och belastningsregister som är av betydelse för ärendet. Redovisningen behöver inte vara detaljerad men kan innehålla uppgifter om brottsrubricering samt straffets omfattning och art, se HSLF-FS 2025:64 och Socialstyrelsens handbok Vårdnad, boende och umgänge s. 246 f.

Nej. Det finns ingen juridisk definition av ”ny partner”. I Socialstyrelsens handböcker och riktlinjer används begreppet ”ny partner” som ett begrepp för en förälders nya relation, utan att definiera den juridiskt. Ordet ”partner” är i dagligt tal ett samlingsbegrepp för den som någon har en relation med, oavsett hur den ser ut. Även om det i lag finns juridisk definition av makar, sambo och registrerad partner kan den enskilde alltid ha en egen personlig definition av vad en ”partner” och familj innebär. I de fall där en förälder har en relation med någon är det denne någons relation till barnet som avgör hur – eller om - denne någon ska ingå i utredningen om barnets bästa.

Syftet med umgängesstödet är att det ska bidra till trygghet för barnet exempelvis när barnet saknar en nära relation till föräldern, när något umgänge inte ägt rum under lång tid eller när barnet av något annat skäl känner oro eller inte har tillit till föräldern. Det kan även finnas behov av umgängesstöd när umgängesförälderns omsorgsförmåga i något avseende brister. Ett umgängesstöd kan också behöva medverka vid hämtning och lämning i samband med umgänget för att barnet ska slippa konfliktfyllda konfrontationer mellan föräldrarna. Det är barnets behov som ska bedömas vid beslut om umgängesstöd, inte förälderns (Proposition 2009/10:192 Umgängesstöd och socialtjänstens förutsättningar att tala med barn s.10-11 och 29).

Nej, endast domstolen kan besluta om umgängesstöd. Socialnämnden ansvarar enligt 10 kap. 1 § SoL för att erbjuda insatser i form av rådgivning, omsorg, vård, stöd och annan hjälp till enskilda som behöver det. Vissa kommuner har möjlighet att utse en kontaktperson enligt 13 kap. 7 § SoL, som kan bistå en förälder i samband med umgänget, om föräldern begär eller samtycker till det.

Det är endast domstolen som kan besluta att en person (umgängesstöd) ska medverka vid ett barns umgänge med en förälder, 6 kap. 15 c § FB.

Ja, det framgår av 6 kap. 15 c § FB att rätten innan beslut om umgängesstöd ska inhämta ett yttrande från socialnämnden. Vid kontakten med nämnden är det naturligt att rätten tar upp frågor om omfattningen av umgängesstöd, men också de speciella krav som kan gälla vid umgänget (prop. 2009/10:192 s. 30).

Socialnämndens yttrande till rätten bör innehålla en redovisning av under vilka förutsättningar nämnden kan genomföra ett kommande beslut om umgänge med umgängesstöd (prop. 2009/10:192 s. 13 och 30). Nämnden bör därför redovisa vilka praktiska förutsättningar som finns för att ett umgänge ska kunna genomföras med umgängesstöd (HSLF-FS 2025:64). Det kan handla om personalresurser, under vilka tider och i vilken omfattning umgängesstödet kan äga rum och var någonstans det kan ske.

Nej, att beslutet om umgängesstöd ska gälla för viss tid framgår av 6 kap. 15 c § första stycket FB. Domstolens beslut om umgängesstöd är alltså en tillfällig åtgärd för att få umgänget att fungera och ska därför gälla under en begränsad tid. Umgängesstöd är inte avsett att tillgodose ett behov av stöd under stora delar av barnets uppväxt (se prop. 2009/10:192 s. 12 och JO:s beslut den 18 oktober 2013, dnr 6163-2012).

Nej, JO har i flera yttranden påpekat att det inte är nämndens ansvar att bedöma om umgängesstöd är rätt insats utan det är domstolen som ska ta ställning i den frågan. Nämndens handläggning är begränsad till att verkställa domstolens beslut (se prop. 2009/10:192 s. 14, JO 2013/14 s. 430, dnr 3946-2011).

Ja. Socialnämnden ska efter rättens beslut om umgängesstöd utse en viss person att medverka vid umgänget (6 kap. 15 c § tredje stycket FB). Nämnden är alltså skyldig att verkställa rättens beslut om umgängesstöd. Uppgiften att utse en person att medverka vid umgänget får delegeras till tjänsteman (30 kap. 10 § SoL). Det ska alltså finnas en särskilt utsedd person som är med vid umgänget i enlighet med rättens beslut (en sk. umgängesstödjare). Vid valet av umgängesstödjare är det viktigt att försöka bedöma lämpligheten utifrån barnets synvinkel. Barnet behöver känna förtroende för och trygghet med umgängesstödjaren. Kontinuiteten kan också vara en viktig förutsättning för barnets välbefinnande vilket innebär att uppdraget helst bör genomföras av en person. Normalt är det därför lämpligt att socialnämnden utser en person för hela den tid som beslutet om umgängesstöd gäller, men inget hindrar att en person, av praktiska eller andra skäl, utses för ett visst tillfälle, t.ex. vid sjukdom. Socialnämnden kan också besluta att umgängesstödjaren ska bytas ut för resterande tid som umgängesstödet ska pågå, utan att domstolens beslut behöver omprövas (prop. 2009/10:192 s. 31).

Ja. Normalt är det lämpligt att socialnämnden utser en person för hela den tid som beslutet om umgängesstöd gäller, men inget hindrar att i vissa fall en person, av praktiska eller andra skäl, utses för ett visst tillfälle. Socialnämnden kan också besluta att personen ska bytas ut, utan att domstolens beslut behöver omprövas. I undantagsfall torde det kunna vara aktuellt att utse två personer som ska medverka vid umgänget (prop. 2009/10:192 s. 31). Att utse två umgängesstödjare kan bli aktuellt först om det, efter en bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet, har konstaterats att det finns behov av flera umgängesstödjare. Vad som är bäst för barnet ska vara avgörande vid en sådan bedömning (se t.ex. JO:s beslut den 30 juni 2020, dnr 9119–2019 och JO:s beslut den 17 januari 2020, dnr 8055–2018).

Ja. Det finns olika former av umgängesstödsverksamheter över landet som tar emot barn och föräldrar för umgänge när domstolen har beslutat om umgängesstöd. Även om umgänget äger rum inom ramen för en sådan verksamhet ska en viss person utses att medverka vid umgänget (jfr 6 kap. 15 c tredje stycket FB).

Nej, det går inte att förutsätta att umgängesstödet är en garant mot skadliga åtgärder från en förälders sida. Umgängesstödet har inga mandat att fysiskt förhindra att barnet förs bort eller kränks. Om barnet inte kan anses vara tryggt utan sådant skydd är umgängesstöd inte något alternativ. Allt detta måste vägas in när domstolen beslutar om umgängesstöd är en lämplig lösning för barnet (prop.2009/10 s. 10-11 och 29).

Ja, socialnämnden bör upprätta ett dokument där uppdraget att vara umgängesstöd beskrivs. Av dokumentet bör det bland annat framgå: vad syftet med umgängesstödet är, vilka dagar och vid vilka tidpunkter umgänge med umgängesstöd ska äga rum, på vilket sätt barnet ska skolas in, vilka särskilda instruktioner som gäller för uppdraget att vara umgängesstöd, hur återrapporteringen från den som är utsedd att vara umgängesstöd till socialnämnden ska gå till, och hur socialnämndens uppföljning av umgängesstödet kommer att genomföras. (HSLF-FS 2025:64)

Socialnämnden bör ge barnet information om uppdragets syfte och utformning (HSLF-FS 2025:64). Det innebär att nämnden behöver tala om varför det ska vara en person med under umgänget, att umgängesstödet ska vara en trygghet för barnet, vad barnet kan förvänta sig av personen, hur umgänget kommer att gå till, när uppföljning av umgänget ska äga rum och till vem barnet kan vända sig med frågor om umgängesstödet. Många gånger kan det vara bra att ha ett strukturerat underlag för samtalet med barnet.

I samband med att socialnämnden följer upp umgängesstödet kan nämnden få kännedom om omständigheter som talar för att umgänget inte har förutsättningar att fortsätta utan umgängesstöd, när tiden för umgängesstödet löper ut. Det kan t.ex. visa sig att barnets behov av umgängesstöd är större än vad domstolen förutsatte när den fattade sitt beslut (prop. 2009/10:192 s. 31). Nämnden har även en skyldighet att agera om umgänget enligt nämndens bedömning bör avbrytas. Det kan framförallt handla om att det framkommit att barnet mår dåligt eller riskerar att fara illa om umgänget fortsätter i samma ordning och omfattning som tidigare, exempelvis om umgängesföräldern har allvarliga missbruksproblem eller gör sig skyldig till övergrepp mot barnet eller någon annan i familjen (prop. 2009/10:192 s. 31 och prop. 2005/06:99 s. 89). Om socialnämnden ska lämna upplysningar enligt 6 kap. 19 eller 20 §§ FB eller genomför en utredning enligt 6 kap. 19 § FB, kan nämnden/utredaren lämna information om umgänget i samband med det. Om nämnden inte har fått i uppdrag att inkomma med varken upplysningar eller utredning behöver nämnden överväga andra möjligheter.

Socialnämnden ska erbjuda samarbetssamtal i syfte att föräldrar ska nå enighet i frågor som gäller vårdnad, boende och umgänge och i frågor som gäller barnets försörjning (13 kap. 6 § SoL). Samtalen ska utgå ifrån barnets behov. I samarbetssamtalen ska föräldrarna kunna få övergripande information och kunskap gällande barns försörjning, vilket innefattar frågor om barns kostnader och föräldrars gemensamma försörjningsansvar (prop. 2012/13:189 s. 16). Samtalsledarna behöver ha god kännedom om regelverket kring de ekonomiska stödsystem som finns för föräldrar och barn och vid behov kunna hänvisa föräldrar vidare till rätt instans.