För dig som yrkesverksam

En faderskapspresumtion kan hävas genom att mannen i äktenskapet skriftligen godkänner någon annans bekräftelse av faderskapet, ett så kallat trepartsärende (1 kap. 2 § Föräldrabalken). Bestämmelsen är avsedd att tillämpas i sådana fall då det för såväl modern som hennes make står klart att en annan man är far till barnet och denne är villig att erkänna faderskapet. ”Mannen i äktenskapet” åsyftar den man som var moderns make vid tiden för barnets födelse (prop. 1975/76:170 s. 166). Detta innebär att en man som blivit presumerad far genom äktenskap med modern kan bekräfta en annan mans faderskap även om äktenskapet mellan honom och modern är upplöst vid tiden för ärendet.

Det innebär att innan nämnden fattar ett beslut i ett ärende ska den, om det inte är uppenbart obehövligt, underrätta den som är part om allt material av betydelse för beslutet och ge parten tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över materialet, 25 § förvaltningslagen (FL). Kommuniceringen kan göras muntligt, med brev, genom delgivning eller på annat sätt. Det gäller exempelvis när det är aktuellt att lägga ned en faderskaps- eller föräldraskapsutredning eller när en utredning ska avslutas (avskrivas från vidare handläggning) Material som helt saknar relevans för ett beslut i ett ärende omfattas inte av kravet på kommunikation. Bestämmelsen ska tolkas snävt och är tillämplig enbart i sådana fall där behovet av kommunikation, sett objektivt ur den enskildes perspektiv, är mindre framträdande eller helt saknas. Om myndigheten är tveksam till om kommunikation ska ske eller inte, ska den kommunicera med parten på vanligt sätt enligt huvudregeln. I de flesta fall handlar det som ska kommuniceras om utredningsmaterial som någon annan har tillfört ärendet. Det kan dock ibland uppkomma behov av att ge en part tillfälle att yttra sig även över sådana uppgifter som parten själv lämnat (En modern och rättssäker förvaltning – ny förvaltningslag, prop. 2016/17:180 s. 161)