I vilka situationer är det möjligt för familjerådgivningen att lämna ut uppgifter trots den absoluta sekretess som råder?

En familjerådgivare har möjlighet att polisanmäla brott mot barn även om förutsättningar för anmälningsskyldighet enligt 19 kap. 2 § SoL inte föreligger.

Av 10 kap. 21 OSL framgår att sekretess enligt 26 kap. 3 § OSL inte hindrar att uppgift som angår misstanke om brott mot någon som inte har fyllt 18 år lämnas till polis- eller åklagarmyndighet. De brott som avses är brott mot liv och hälsa, dvs. kroppsskada, brott mot frihet, sexualbrott enligt 3, 4 eller 6 kap. BrB samt brott som avses i lagen (1982:316) om förbud mot könsstympning av kvinnor och oskuldsingrepp på kvinnor, eller försök, förberedelse eller stämpling till ett sådant brott, om en sådan gärning är belagd med straff.

Barnfridsbrott är ett av de brotten som finns möjlighet att anmäla, brottet regleras i 4 kap. 3 § BrB. Att utsätta ett barn för att se eller höra vissa brottsliga gärningar, såsom vålds-, frids- och sexualbrott eller psykiskt våld i en nära relation omfattas av bestämmelsen.

Familjerådgivningen ges därmed möjlighet att polisanmäla uppgifter om händelser där ett barn bevittnar, genom att se eller höra, vissa uppräknade brott såsom vålds- frids- och sexualbrott i en nära relation, även om förutsättningar för anmälningsskyldighet enligt 19 kap. 2 § SoL inte föreligger.