Målgrupper för föräldraskapsstöd

Stöd till alla föräldrar

Den nationella strategin för ett stärkt föräldraskapsstöd betonar att stöd ska erbjudas alla föräldrar under barnets hela uppväxt. Genom att skapa en röd tråd i föräldraskapsstödet från graviditeten fram till att barnet fyller 18 år skapas goda förutsättningar för barnets hälsa och utveckling.

Föräldrars mående påverkar barnet

Att föräldrarna mår bra, har goda relationer, meningsfull sysselsättning och en fung­erande ekonomi är några viktiga förutsättningar för att kunna ge stöd till sitt barn. De flesta barn och unga har ett tillräckligt stöd av vuxna i sin familj och i sitt nätverk inom förskolan, skolan eller fritiden för att kunna hantera svårigheter eller dåligt mående hos sina föräldrar. I vissa fall innebär dock svårigheterna att stödet från nätverket blir mindre eller att nätverket krymper. Detta kan i sin tur påverka barnets hälsa, utveckling, skolarbete och kontakter med vänner på både kort och lång sikt.

På vilket sätt allvarliga svårigheter hos vuxna i familjen påverkar barn och unga beror på såväl arten som graden av problemen som hur de hanteras av omgivningen. Det beror också på barnets egen sårbarhet, förmåga att hantera svårigheter, ålder och förhållandena runt omkring. I hög grad går det att förebygga med ändamålsenligt stöd till föräldrar där det behövs.

Stöd för hälsosamma levnadsvanor

Barns förutsättningar under uppväxten har stor betydelse för deras hälsa och utveckling. Tidigt föräldraskapsstöd för att främja goda levnadsvanor är betydande för barnets hälsa och utveckling.

Barn har rätt till liv, överlevnad, utveckling och till bästa möjliga hälsa samt tillgång till hälso- och sjukvård och till rehabilitering – allt i enlighet med Barnkonventionen. Det tidiga livets villkor och levnadsvanor är två av folkhälsopolitikens åtta målområden som syftar till att åstadkomma mer jämlika livsvillkor och därmed möjligheter för en jämlik hälsa.

De första åren i ett barns liv karakteriseras av snabb fysisk och kognitiv utveckling. Det är också en period i livet när vanor etableras och familjers levnadsmönster kan vara öppna för förändring och anpassning. Levnadsvanor som etableras tidigt i livet kan påverka levnadsmönster genom hela livet. Att stödja föräldrar till att ge sina barn goda levnadsvanor grundar sig i det samhällsproblem som finns i dag, bland annat en alldeles för hög andel barn och ungdomar med karies, övervikt och fetma till följd av ohälsosamma matvanor. Fysisk aktivitet ger bevisligen fysiska och psykiska hälsovinster hos barn och ungdomar, både i förebyggande syfte och som behandling. Sömnbrist kan göra både barn och föräldrar trötta och irriterade och påverka relationen med varandra negativt. Bruk av alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel riskerar ge försämrad hälsa och välbefinnande samt ett livslångt beroende.

Hälso­samma levnadsvanor är en viktig pusselbit för att uppnå god hälsa och utveckling, men hälsa är mer än fysisk aktivitet, goda matvanor och att sova bra. Att föräldrarna mår bra, har goda relationer, meningsfull sysselsättning och en fung­erande ekonomi är några viktiga förutsättningar för att kunna stödja barnen till hälsosamma levnadsvanor.

Arenor

Stöd till föräldrar om goda levnadsvanor och utvecklingen av en god hälsa i hälsofrämjande och förebyggande syfte ges framför allt av mödra- och barnhälsovården och tandvården, men även av öppen förskola och på familjecentralen. Föräldrar till barn i skolåldern kan också ha behov av stöd för att kunna bidra till en god hälsoutveckling och goda levnads­vanor hos det äldre barnet. Däremot ges det inte i lika stor omfattning, eftersom elevhälsans insatser i första hand fokuserar på hälsosamtal med eleven. Föräldern engageras framför allt med frågeställningar om barnets hälsa när ett problem redan identifierats och insatser behöver sättas in.

Nationellt vårdprogram vid ohälsosamma levnadsvanor

Barnhälsovården, elevhälsan och tandvården arbetar utifrån universell proportionalism, vilket innebär att insatser riktas till alla barn under 18 år, men med en intensitet och omfattning som är proportionell mot barnets behov både ur ett medicinskt och socialt perspektiv. Insatserna delas upp i insatser till alla, samt riktade insatser.

De riktade insatserna erbjuds förälder/vårdnadshavare och/eller andra viktiga vuxna i barnets närhet när en eller flera ohälsosamma levnadsvanor har uppmärksammats. Det sker i form av hälsovägledning, samtal och ett utökat föräldrastöd motsvarande rådgivande samtal och barnet görs delaktig utifrån ålder och behov. Vanligen erbjuds barnet och dess vårdnadshavare ett eller ett par uppföljande samtal. Vid behov ges ett mer omfattande stöd, vilket innebär att barnet och dess vårdnadshavare erbjuds hänvisning till ytterligare samtal, vägledning och insatser i samverkan med andra vårdgivare, motsvarande kvalificerat rådgivande samtal eller familjestödsprogram.

Matvanor och fysisk aktivitet

Insatser som syftar till att förbättra mat- och rörelsevanor bland barn och tonåringar har bäst effekt om de engagerar föräldrar, oberoende av om insatsen genomförs i barnhälso­vården, förskolan, skolan eller i lokalsamhället. Säkrast effekt uppnås om insatserna pågår under längre tid (i minst 6–12 månader), inkluderar flera olika komponenter av insatser (t.ex. utbildning och miljö) och inbegriper flera olika arenor (t.ex. skola och lokalsamhälle). Insatser för att motverka långvarigt stillasittande har mer oklart stöd i forskningen, men det finns indikationer på att det är möjligt att påverka.

Forskningen visar däremot att enbart ge hälsoinformation är otillräckligt för att uppnå positiva effekter. De få studier som finns av­seende effekter på jämlikhet i hälsa tyder på att insatser riktade till utsatta grupper, till exempel familjer med låg socioekonomi, kan ha effekt på matvanor, fysisk aktivitet och stillasittande. Det kan handla om föräldrautbildning och olika former av skolinsatser. Folkhälsomyndigheten har tagit fram riktlinjer och rekommendationer för fysisk aktivitet och stillasittande i alla åldersgrupper

En Frisk Generation

En Frisk Generation är en ideell förening vars verksamhet arbetar för att bryta trenden med ojämlik hälsa. Deras familjeprogram erbjuder barn som är 4–12 år och deras familjer olika idrotts- och friluftsaktiviteter, kunskap om hälsosam mat samt föräldraskapsstöd.

Generation Pep

Generation Pep är en annan organisation som arbetar för att alla barn och unga i Sverige ska möjlighet och vilja att leva ett aktivt och hälsosamt liv. De har tagit fram tips på hur föräldrar eller annan viktig vuxen i barns närhet kan stötta barn till mer hälsosamma vanor.

Effekter av föräldraskapsstöd

Föräldrastödsprogram som innefattar rådgivning vid personliga möten, antingen individuellt eller per telefon, har gener­ellt visat god effekt på barns matvanor som i sin tur kan förebygga övervikt och fetma. Däremot saknas det stöd för att fysisk aktivitet är effektivt för att på­verka övervikt och fetma. Program riktade till föräldrar med yngre barn är mer effektiva än program riktade till föräldrar med äldre barn. Föräldraträffar i grupp har visat sig vara fördelaktigt för att uppnå en hälso­sam viktutveckling även hos familjer med låg socio­ekonomisk status. Att enbart skicka hem material har inte någon visad effekt på vare sig matvanor, fysisk aktivitet eller viktutveckling.

Mer och Mindre

Mer och Mindre är ett föräldrastödsprogram för hälsosamma vanor som visar lovande resultat på vikten hos 4-6-åringar med övervikt och obesitas.

En frisk skolstart

En frisk skolstart är ett familjestödsprogram för elevhälsa och lärare som riktar sig till alla familjer med barn i förskoleklass eller årskurs 1 i syfte att förbättra levnadsvanor.

Sömn

För att främja utvecklingen av en god sömn och förebygga sömnsvårigheter hos barn är föräldraskapsstöd i form av samtal, information och vägledning utifrån varje enskilt barn och familjs behov effektfullt. Ett utökat stöd kan behövas när barnets sömn upplevs som ett problem. Föräldraskapsstöd i grupp på BVC är ett lämpligt forum att diskutera metoder för att förebygga sömnproblem. I äldre åldrar kan exempelvis föräldramöten vara ett passande tillfälle att få stöd och skapa en samsyn kring tider för att vara hemma på kvällar, användning av digitala medier och att gå till sängs.

Digitala medier

Forskningen visar att hög användning av digitala medier har negativa effekter på barns och ungas hälsa. Det kan leda till sämre sömn, depressiva symtom och missnöje med den egna kroppen. Barn och unga upplever att de kan fastna i användandet av digitala medier på bekostnad av sömn, relationer och fysisk aktivitet. När det gäller skyddsfaktorer ger forskning stöd för att goda relationer till föräldrar och en fungerande skola kan vara ett skydd mot negativa hälsoeffekter av digitala medier.

Folkhälsomyndigheten har med utgångspunkt från en ny kunskapssammanställning tagit fram rekommendationer och vägledning för digital medieanvändning i åldrarna 0–18 år. Rekommendationerna är i första hand ett stöd för föräldrar och vuxna som finns i barnens närhet, men också för barn och unga själva. Rekommendationerna kan underlätta så att fler barn och unga har liknande regler och rutiner i hemmet.

Rekommendationerna lyfter bland annat att skärmar inte bör används innan läggdags och att mobiler, surfplatta och liknande lämnas utanför sovrummet under natten. Eftersom digitala medier har en undanträngningseffekt på sömn, fysisk aktivitet, relationer, måltider och skolarbete är rekommenderad användning av digitala medier begränsad.

Rekommendationerna som rör barn upp till 12 år vänder sig i första hand till föräldrar och andra vuxna som möter barnen i deras vardag. Rekommendationerna som rör äldre barn och ungdomar (13–18 år) vänder sig till barnen och de unga själva. Men det finns också information om hur föräldrar kan stödja sina ungdomar att följa rekommendationerna.

Föräldrars egen användning av skärmar

Forskning visar att föräldrars skärmanvändning kan påverka barnen. För att barn ska må bra behöver de känna att föräldrar och andra vuxna ser, hör och förstår dem. Forskning visar att föräldrars skärmanvändning kan påverka kontakten med barnet negativt och göra det svårare att se vad barnet behöver.

Forskning visar även att barn till föräldrar med en hög skärmanvändning oftare själva har en hög skärmanvändning.

Föräldrar och andra vuxna är viktiga förebilder för barn. Med goda skärmvanor ökar chansen att barnen också får det.

På Folkhälsomyndighetens webbplats ges följande råd till föräldrar gällande deras egen användning av skärmar:

• Skapa goda skärmvanor för dig själv. De kan påverka ditt barns skärmvanor.
• Lägg undan mobilen när du är med ditt barn. Använd den bara om du behöver, eller när ni använder den tillsammans.

Skydda och respektera ditt barn på nätet. Tänk efter innan du lägger upp bilder eller videor.

Stödmaterial

Det finns praktiska stödmaterial för dig som möter barn och föräldrar, som baseras på Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Materialen kan användas för kompetensutveckling, information till föräldrar och inspiration för dialog.

Det finns praktiska stödmaterial för dig som möter barn och föräldrar, som baseras på Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Materialen kan användas för kompetensutveckling, information till föräldrar och inspiration för dialog.

Det är tydligt att mycket speltid är en riskfaktor för att utveckla dataspelsberoende. Länsstyrelsen har tagit fram ett kunskapsstöd för att tidigt förebygga problem bland barn och unga relaterat till dataspelande. Det kan användas för föräldrar att diskutera skärmtid och spelande med sina barn. I kunskapsstödet ingår ett antal filmer som kan användas som diskussionsunderlag och är anpassade till föräldrar med både yngre (cirka 8–12 år) och äldre barn (cirka 13–18 år). Filmerna är textade på många olika språk.

Alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel (ANDTS)

Stöd till föräldrar i ANDTS-frågor efterfrågas av många föräldrar eftersom det kan upplevas svårt att prata med sitt barn om sådana frågor.

Föräldraskapsstödet handlar framför allt om att stärka familjerelationer och föräldrar i sitt föräldraskap, att föräldrar kan kommunicera om exempelvis alkohol och narkotika samt vilka regler och förhållningssätt som gäller i familjen. Genom att föräldrar visar att de bryr sig om sitt barn, lyssnar och ger stöd, samt är tydlig med sina budskap kan föräldrar göra skillnad för barnets förmåga att avstå när det gäller ANDT och att hitta en balans mellan tid på spelande och andra aktiviteter. Stöd till föräldrar är en del i regeringens ANDTS-strategi och erbjuds av aktörer i kommuner.

Strategin lyfter att insatser för att förebygga ANDTS-relaterad ohälsa och erbjuda tidiga insatser till såväl barn som deras föräldrar bör ges en högre prioritet, till exempel att ge stöd till föräldrar och familjer för att klara vardagen.

Föräldrar och barn med funktionsnedsättning

I familjer där någon typ av funktionsnedsättning förekommer kan extra stöd behövas i föräldraskapet. Detta gäller både de familjer där funktionsnedsättningen finns hos föräldrarna som hos barnet.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning tydliggör att dessa personer har rätt att leva ett självständigt liv och delta i samhället på jämlika villkor som alla andra. Artikel 23 i konventionen berör respekten för hem och familj. Den säger att personer med funktionsnedsättning har rätt att bilda familj och bestämma över sin familjeplanering på sina egna villkor. Barn med funktionsnedsättning har lika rättigheter i familjelivet och konventionsstaterna ska lämna tidig och allsidig information, service och stöd till barn med funktionsnedsättning och till deras familjer.

Ansvaret för att stötta personer med funktionsnedsättning delas mellan kommun och region. Kommunen har ansvar enligt socialtjänstlagen (SoL) och lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). De utreder och prövar rätten till insatser samt utreder individuella stödbehov. Regionen har ansvar enligt hälso- och sjukvårdslagen (HSL) och stöd ges bland annat genom barnhälsovård och habilitering.

Handbok i arbetet med föräldraskapsstöd

Tillsammans med föräldrar har Bräcke Diakoni i projektet TrUSt tagit fram handboken Trygghet genom stöd, för att ge stöd till de som möter föräldrar med psykisk ohälsa eller NPF.

Föräldraskapsstöd i grupp – praktik och forskning

Mamma och pappa trots allt (MPTA) och Parenting Young Children (PYC) är två riktade föräldraskapsstödsprogram för föräldrar med intellektuell funktionsnedsättning eller andra kognitiva svårigheter.

Föräldrar som är nya i Sverige

Föräldrar är viktiga för barns utveckling och hälsa. Många faktorer i samhället kan påverka förmågan att vara en bra förälder. Det är viktigt att föräldrar får tillgång till information och kunskap om sina rättigheter och skyldigheter. Detta är särskilt viktigt för nya föräldrar i Sverige.

Att komma till ett nytt land och inte behärska språket, känna till kultur och traditioner eller hur samhällsstrukturen fungerar innebär en hel del utmaningar, inte minst som förälder. Föräldraskapsstöd till föräldrar som är nya i Sverige är en viktig del i att barnen ska kunna utvecklas, känna sig trygga och må bra.

Föräldrar till barn som adopterats internationellt

En internationell adoption är en lång resa för både barn och föräldrar. Adoptionen skapar livslånga familjeband och förändrar barnets hela livssituation. I varje steg av adoptionsprocessen är det barnets bästa som ska sättas främst.

Forskning visar att adoptionen kan påverka en individ genom hela livet, vilket gör adopterade vilket gör att adopterade tillhör en av de sårbara grupperna i samhället. Det är därför viktigt att samhället stöttar och etablerar trygga och säkra förhållanden för adopterade. Socialnämnden har ett särskilt ansvar för att adoptivfamiljerna får det stöd och den hjälp som de kan behöva efter att adoptionen genomförts.

Anknytningens betydelse

Adoptionen innebär en stor omställning för både barnet och adoptivföräldrarna, med både känslomässiga och praktiska påfrestningar.

Att knyta an till en eller flera omsorgspersoner/föräldrar är viktigt för alla barn och har betydelse för förmågan till socialt samspel under resten av livet. Anknytningen under den första tiden med de nya föräldrarna är särskilt viktig och påverkar hur anknytningen kommer att utvecklas framåt.

Adoptivföräldrarna kan behöva hjälp med att förstå barnets signaler, beteende och reaktioner, få råd om hur de ska möta barnet på bästa sätt samt få tillfälle att prata om och bearbeta sina känslor.

Socialtjänstens ansvar att ge stöd till adoptivfamiljer

Socialnämnden har ett särskilt ansvar för att adopterade och adoptivfamiljerna får det stöd och den hjälp som de kan behöva efter att adoptionen genomförts. Detta regleras i socialtjänstlagen (2025:400) och överensstämmer med Haagkonventionen och barnkonventionen. Samhället har genom socialnämnden aktivt medverkat till att ge barnet en ny familj och nya uppväxtvillkor och har därför ett ansvar att bistå med stöd. Bestämmelsen har inte avgränsats till adoptivbarn med ursprung utomlands utan gäller oavsett om barnet har adopterats nationellt eller internationellt.

Enligt förarbetena bör adoptivbarn och adoptivföräldrar i första hand få stöd i de generella verksamheter som finns för alla barn och föräldrar. Socialtjänsten har därför en viktig uppgift att hjälpa familjerna vidare till rätt instans i samhället eller att bistå dem, i samverkan med andra när det generella stödet inte är tillräckligt. I förarbetena anges vidare att de som arbetar med att ge stöd och hjälp eller vård och behandling till adopterade och adoptivföräldrar måste ha särskilda kunskaper om vad en adoption innebär för berörda familjer samt om adoptionsrelaterade problem.

Brister i stöd till adoptivfamiljer

Socialstyrelsen (2022) har gjort en kartläggning och analys av det stöd och de insatser som erbjuds till adopterade och deras föräldrar inom socialtjänsten men även inom hälso- och sjukvården. Resultaten visar att stödet i stor utsträckning saknas eller inte är likvärdigt i landet utan behöver utökas och utvecklas för att motsvara behoven. Kartläggningen visar också att det är svårt att upprätthålla adoptionsspecifik kompetens i kommunerna.

Intresseföreningar som samlar adoptivföräldrar och adopterade kan utgöra ett komplement till samhällets ansvar att ge stöd och hjälp.

I linje med förslagen i SOU 2025:61 har regeringen beslutat att ett nationellt resurscentrum för adoption ska inrättas. Resurscentrumet ska samla och stärka statens stöd till adopterade, deras familjer och yrkesverksamma som möter målgruppen.

MFoF erbjuder i dag stöd till adopterade genom bland annat ursprungssökning och samtalsstöd. Myndigheten tar även fram och sprider kunskap för att stärka yrkesverksammas kompetens i mötet med adopterade, exempelvis inom hälso- och sjukvård, psykiatri, skola och socialtjänst.

Föräldrar med placerade barn

När ett barn placeras i samhällsvård har föräldrarna rätt till stöd i sitt föräldraskap. Stödet ska erbjudas före, under och efter barnets placering.

När barn och unga av någon anledning inte kan bo kvar hos sina föräldrar kan socialtjänsten besluta att barnet ska placeras utanför hemmet. Placeringen kan vara i familjehem, hem för vård eller boende (HVB) eller stödboende enligt socialtjänstlagen (SoL) eller lagen om vård av unga (LVU). Familjehemsplaceringar är vanligast.

Vårdnadshavarna behåller vårdnaden om sitt barn även under en placering. Om placeringen pågår i två år ska socialtjänsten överväga om det finns skäl för en vårdnadsöverflyttning därefter ska frågan övervägas årligen.

När ett barn placeras utanför hemmet har vårdnadshavare, socialnämnd och vårdgivaren ett delat ansvar för att tillgodose barnets behov av omsorg och trygghet. Det betyder att dessa ska samarbeta och eftersträva samsyn kring barnets behov. Socialnämnden ansvarar för att samordna insatserna och bör erbjuda stöd till vårdnadshavare och familjehemsföräldrar.

Behovet av stöd är stort

Föräldrar kan ha behov av olika typer av stöd utifrån hur den egna förmågan ser ut och beroende på situationen. Det kan handla om praktiskt stöd i hemmet för att få vardagen att fungera, stöd i föräldraskapet för att stärka föräldraförmågan, stöd inför och under umgängen.

Många saknar kunskap om vilka rättigheter de har och de kan också ha svårt att förstå information i samband med barnets placering. Föräldrar som får sina barn placerade går ofta igenom känslor av sorg och maktlöshet, tvivel på den egna föräldraförmågan och en känsla av att ha misslyckats i sitt föräldraskap, varpå krisstöd kan behövas.

Barnens syn på sina föräldrar varierar

Det saknas till stor del forskning kring hur placerade barn ser på sina biologiska föräldrar och stödet från samhället. Däremot visar studier om barns erfarenheter av samhällsvård i ett vidare perspektiv att barnen ofta har motstridiga känslor kring sina föräldrar och att de är oroliga för hur föräldrar och syskon har det.

Huruvida barnen vill ha kontakt med sina föräldrar varierar. Vissa studier visar att de barn som redan har en kontinuerlig kontakt med sina föräldrar ofta anger att de vill ha tätare kontakt, medan de som har en gles eller ingen kontakt inte önskar mer kontakt. Andra studier tyder på att de flesta barn vill ha kontakt med familjen, men inte nödvändigtvis med alla familjemedlemmar. Samman­fattningsvis konstateras att mer forskning behövs på området.

Stöd till föräldrar med placerade barn

Socialstyrelsen har tagit fram ett kunskapsstöd om barnets umgänge med föräldrar och närstående under en placering, Barn i familjehem, umgänge med föräldrar och andra närstående. Kunskapsstödet visar på vikten av att ge stöd kring umgänge och att följa upp hur umgänget fungerar och innehåller en genomgång av de olika momenten som planering av umgänge omfattar.

Vid sidan av kunskapsstödet finns också en guide. för föräldrar med placerade barn. Syftet med guiden är att ge föräldern kunskap om umgängets betydelse och stöd för att umgänget blir en positiv upplevelse för barn och förälder. Till guiden finns en handledning till den som introducerar materialet för föräldern.

Det är av stor vikt att ta reda på om föräldrarna har särskilda behov av stöd för att förstå och ta till sig information och stöd som rör föräldraskap och barnets placering för att anpassa Föräldrar med kognitiva svårigheter utgör en sårbar grupp som oftare än andra behöver ett särskilt stöd och förekommer i större utsträckning i barnavårdsutredningar och barnen bedöms oftare behöva insats i form av samhällsvård än genomsnittet.

Familjer med allvarlig sjukdom eller skada

I familjer där en förälder eller ett barn har en allvarlig sjukdom eller skada som exempelvis cancer, neurologiska sjukdomar, ryggmärgsskador, demens, stroke och andra hjärnskador påverkas hela familjen och inte minst barnen.

Hur familjen påverkas beror inte bara på sjukdomen i sig utan även på kringliggande faktorer som kan härledas till sjukdomen eller skadan. Familjen kan hamna i en kris där även ekonomin kan påverkas och rutiner som tidigare funnits kan förändras. Depression och förändrat familjeklimat kan komma sig brist på kunskap om sjukdomen eller brist på socialt stöd. Det är inte sjukdomen eller skadan i sig som avgör hur det blir för barnet, utan hur föräldrarna och familjen klarar av att hantera situationen.

Ett fungerande stödjande nätverk är en skyddsfaktor. Det kan därför vara av vikt att ordna så att det finns någon nära vuxen som verkligen orkar finnas till för barnet. Det kan exempelvis vara far- eller morföräldrar, släkting eller nära bekanta som familjen känner sig trygga med.

Föräldraskapsstöd

Syftet med föräldraskapsstöd är att främja barnets hälsa och utveckling. En god relation mellan föräldrar och barn verkar skyddande mot ohälsa och sociala problem för barnet. Både friska och sjuka föräldrar kan ha behov av stöd i föräldraskapet. Det kan handla om stöd utifrån den utsatta situationen de befinner sig i och hur de ska hantera sin vardagssituation praktiskt, ekonomiskt samt känslomässigt.

Föräldrar kan ha behov av stöd i hur de kan vara öppna med känslor och information och hålla en god dialog i familjen. De kan även ha behov av stöd för att informera andra viktiga vuxna, som exempelvis viktiga personer i det privata nätverket, personal i förskola och skola. Det kan finnas behov av hjälp för att barnet ska få stöd i skolarbetet och möjligheter att umgås med vänner samt delta i fritidsaktiviteter. Det kan även innebära stöd i hur de kan stötta barnet från att ta på sig ett vuxenansvar och alltför hög grad av omsorg för familjemedlemmar och för hemmet.

Även föräldrar till spädbarn kan ha behov av föräldraskapsstöd. Forskning visar att även spädbarnet har ett utvecklat känsloliv, vilket innebär att det är mycket lyhört för stämningsläget hos föräldrarna. Barnet känner av oro och djup förtvivlan och förändringar i den vardagliga tryggheten. Det är inte ovanligt att spädbarn reagerar genom att bli skrikiga och/eller inte vilja äta. Spädbarnet kan intellektuellt inte förstå vad som händer, men kan ha behov av att få en känslomässig förståelse. Det kan ske genom kroppskontakt och med en förälder som med lugn stämma pratar om de känslor som kommer upp. Ibland kan föräldern behöva stöd av andra vuxna för att trygga barnet i en orolig situation.

Information till barnen

Barn som lever i en familj med allvarlig sjukdom eller skada behöver få information som är anpassad efter barnets ålder och mognad. Barn som inte får information kan istället fantisera och skapa sig en egen bild av hur föräldern mår och vad som kommer att ske – något som kan skapa oro.

I familjer där ett barn är svårt sjukt kan det finnas behov av stöd för att eventuella övriga syskon också får tid med föräldrarna, som övrig tid ägnar mycket tid till det sjuka barnet. Det är också viktigt att det sjuka barnet får utrymme och möjlighet att prata om sin situation och sitt mående i ett öppet klimat, något som kan behöva ske med stöd av föräldrarna.

Hälso- och sjukvårdens ansvar

Hälso- och sjukvården har en skyldighet att särskilt beakta barns behov av information, råd och stöd när föräldrar får vård för vissa allvarliga tillstånd. Hälso- och sjukvårdens skyldighet att särskilt beakta barns behov gäller om förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med exempelvis har en allvarlig fysisk sjukdom eller skada. Det framgår av 5 kap 7 § hälso- och sjukvårdslagen (HSL), och 6 kap 5 § patientsäkerhetslagen (PSL).

Hälso- och sjukvården ansvarar även för att informera barnet om sjukdomen eller skadan, om den aktuella situationen och om vad som kan komma att hända samt att barnet görs delaktigt i det som sker runt föräldern när så är lämpligt. Information kan också vara att barnet och familjen informeras om samhällets resurser, hemsidor, chattforum med mera.

Socialtjänstens ansvar

Socialtjänsten ansvarar för att barn ska få en trygg uppväxt. De ska även arbeta förebyggande för att upptäcka och stödja barn som anhöriga när föräldrar exempelvis har psykisk ohälsa eller andra allvarliga svårigheter som kan påverka föräldraskapet och barns hälsa och utveckling. Vidare ska socialtjänsten enligt 3 kap. 1 § socialtjänstlagen, svara för omsorg och service, upplysningar, råd, stöd och vård, ekonomisk hjälp och annat bistånd till familjer och enskilda som behöver det.

Samordnad individuell plan

Kommunen och regionen har ansvar för att det görs en samordnad individuell plan, SIP, när en person har behov av insatser från både hälso- och sjukvård och socialtjänst. Planen ska upprättas tillsammans med den det berör och de parter som den enskilde önskar ska närvara. SIP finns reglerat i Hälso-och sjukvårdslagen 16 kap. 4 § samt i Socialtjänstlagen 2 kap. 7 §. Syftet med en individuell plan är att samordna kontakter och underlätta för den enskilde som har behov av hjälp från olika instanser.

Förälder som avlider

Varje år förlorar cirka 3 500 barn en förälder, ofta under plötsliga och oväntade omständigheter. Omkring 600–650 barn drabbas årligen av att en förälder avlider till följd av självmord, våld eller olyckor. Studier visar att barn som mister en förälder löper en ökad risk för framtida fysisk och psykisk ohälsa. För ett barn är en förälders död ofta en av de mest omvälvande och svåra händelserna i livet. Därför kan stöd till den kvarvarande föräldern eller andra vårdnadshavare vara av stor betydelse.

När en förälder som haft en central omsorgsroll avlider påverkas hela familjen och en djup kris kan uppstå. Den person som stått för kärlek, trygghet och omsorg finns inte längre kvar, vilket kan rubba barnets känsla av stabilitet och förutsägbarhet i vardagen. Barn som har förlorat en eller båda föräldrarna befinner sig ofta i en särskilt utsatt situation och är mer sårbara inom flera livsområden. Forskning visar att dessa barn har en förhöjd risk för psykisk ohälsa både på kort och lång sikt, liksom en ökad risk för fysisk sjukdom och högre dödlighet under uppväxtåren.

Förälder som tagit sitt liv

När en förälder avlider genom självmord aktualiseras ofta starka känslor av skuld, skam och självanklagelser, vilka kan påverka både barn och vuxna i familjen. För barnet kan förlusten upplevas som särskilt komplex och mångfacetterad. Det är inte ovanligt att barnet känner sig övergivet, både av den avlidne föräldern och av den kvarvarande föräldern samt eventuella syskon, som ofta är upptagna av sin egen sorgbearbetning.

Vid dödsfall genom självmord förekommer det även att situationen omges av tystnad inom familjen, där informationen om dödsorsaken inte alltid är känd av samtliga familjemedlemmar eller personer i barnets omgivning. Detta kan påverka barnets och den unges sorgeprocess negativt samt begränsa möjligheterna att tala öppet om personen, händelsen och om sitt mående.

Barn och sorg

Barnets förståelse för död varierar i olika åldrar. Spädbarn har ett utvecklat känsloliv, vilket innebär att det är mycket lyhört för stämningsläget hos föräldrarna. Barnet känner av oro och djup förtvivlan och förändringar i den vardagliga tryggheten. Spädbarnet kan intellektuellt inte förstå vad som händer, men kan ha behov av att få en känslomässig förståelse genom kroppskontakt och med en förälder som med lugn stämma pratar om de känslor som kommer upp. Ibland kan föräldern behöva stöd av andra vuxna för att trygga barnet i en orolig situation.

Barn kan uttrycka och bearbeta sin sorg genom exempelvis lek, medan andra barn som har svårt att ge uttryck för sorgen kan visa tecken på oro, sömnproblem och somatiska symptom. En del barn går tillfälligt tillbaka i sin utveckling. I takt med att barnet blir äldre kan de efterfråga allt mer detaljerad information. Med ålder stiger också barns förmåga att ta på sig ansvar för familjen, men även självklander där de kan ta på sig skuldkänslor för någons död och utveckla oro för sin egen framtid och hälsa.

Med stigande ålder blir vänner och andra viktiga personer utanför familjen av större betydelse för samtal och förtroende. Oavsett ålder behöver barnet information som är anpassad efter ålder och mognad och ofta vid upprepade tillfällen. Informationen behöver också vara konkret om vad som händer vid döden – det är bra att undvika uttryck som att föräldern exempelvis ”gått bort”.

Föräldraskapsstöd

Ett gott omhändertagande och adekvat stöd i ett tidigt skede kan ibland vara avgörande för hur barnet ska kunna hantera och bearbeta händelsen och de känslor den väcker. Den kvarvarande föräldern som förlorat sin livspartner kan drabbas hårt av sitt sorgearbete. Det kan innebära svårigheter att finnas till för att ge stöd till barnet och dess sorgearbete, svårigheter att klara av familjens rutiner, hushållet, socialt nätverk och stå kvar som den omsorgsgivande vuxne. Ekonomin kan förändras och försämras. Stöd i föräldraskapet kan därför vara nödvändigt, inte minst för att minska risken av att barnet tar på sig ansvaret för det praktiska och känslomässiga stödet.

Barn har allra bäst förutsättningar att hantera sina svårigheter efter att ha förlorat en förälder om de lever med en resursstark förälder som de har en god relation till, i en god livssituation, med öppen kommunikation inom familjen, med tillgång till stöd från såväl familjen som från vänner, skola och nätverk samt vid behov tillgång till professionell hjälp. En god föräldraförmåga från en förälder med god hälsa, förmåga till intoning, god kommunikationsförmåga och förmåga att ge stöd har stor betydelse för barns sorgeprocess, hälsa, utveckling, resiliens, stress och copingförmåga.

Föräldrar i separation eller särlevande föräldrar

Separationer eller skilsmässor ser olika ut och kan vara mer eller mindre svåra för alla inblandade. För föräldrar som ska separera eller för redan särlevande föräldrar är det viktigt att försöka samarbeta kring barnen och ge dem stöd. Det finns föräldraskapsstöd att få för att separationen ska bli så bra som möjligt för barnen.

För att främja barnets bästa och goda uppväxtvillkor är det viktigt med stöd tidigt till föräldrarna för att förebygga konflikter. Allvarliga konflikter mellan föräldrar som separerar medför ofta negativa konsekvenser, inte minst för barnen. Svåra och långvariga konflikter mellan föräldrar påverkar barnens hälsa och utveckling negativt, både på kort och lång sikt. Rättsliga tvister om vårdnad, boende eller umgänge överlappar annan utsatthet (våld, missbruk och psykisk ohälsa) i mycket hög grad. Föräldrarnas fokus kan hamna på sig själva eller parrelationen medan föräldrarelationen till barnen riskerar att åsidosättas. En stärkt samverkan mellan olika aktörer kan förbättra familjens situation.

Föräldrarnas ansvar

För att barnens bästa ska säkras behöver föräldrar som separerar lägga fokus på sin relation som föräldrar och acceptera varandras föräldraskap. Eventuella konflikter behöver minskas och par­relationen läggas åt sidan. Föräldrarna bör finnas känslomässigt tillgängliga för barnen före, under och efter separationen. De behöver också ansvara för att familjelivet har en struktur och planeras. Barnens utveckling, behov och önskemål bör vara i fokus. Barnen kan reagera olika beroende på ålder, har ofta behov av att prata och kan behöva stöd från andra viktiga vuxna.

Samhällets stöd

Föräldraskapsstöd kan ges före, under och efter en separation. Olika typer av stödjande samtal erbjuds av familjeråd­givningen och familjerätten i kommunen, privatpraktiserande terapeuter eller Svenska kyrkan. Kommunerna har en lagstadgad skyldighet att erbjuda familjerådgivning och samarbetssamtal. Det finns många andra arenor för att stödja föräldra­skapet vid separation inom framför allt kommuner och regioner, till exempel vid elevhälsan, vårdcentraler, BUP, BVC och barn­­mottagningar. Det finns även råd att få via olika myndigheter, organisationer och webbplatser.

Familjerättsliga ärenden utanför domstol

En central uppgift för den kommunala familjerätten är att ge föräldrar som separerar stöd och hjälp med att fatta välinformerade beslut med barnets bästa i fokus, så kallade samarbetssamtal. Målsättningen är att bidra till att föräldrarna kan nå samförstånd i frågor som rör barnet.

Kommunen har även en skyldighet att bistå föräldrar med upprättande av avtal om vårdnad, boende och umgänge och om till exempel hur resekostnader ska fördelas i samband med umgänge. Syftet med bestämmelserna om samarbetssamtal och avtal är att ge föräldrar möjligheten att i så stor utsträckning som möjligt komma överens i mindre konfliktskapande former utanför domstolarna.

Samverkan

Samordning av olika aktörers insatser förväntas effektivisera och höja kvaliteten på utredningarna och ett tydligare barnperspektiv och färre antal kontakter för barn och föräldrar. Det kan variera vilka aktörer som behöver samverka. Det kan styras utifrån hur familjens behov och samarbets­förmåga ser ut såväl som vad familjen anser vara en framkomlig väg. Stiftelsen Allmänna Barnhuset har tagit fram ett kunskapsstöd för samverkansteam.

Hbtqi familjer

Föräldraskapsstöd ska vara tillgängligt, relevant och inkluderande för alla familjer. För att alla barn och föräldrar ska ha likvärdiga möjligheter att ta del av stöd ska bemötande, kommunikation och verksamheter utformas så att de speglar den mångfald av familjer som finns i samhället.

Familjer kan se ut på många olika sätt och barn kan ha en eller flera viktiga omsorgspersoner i sina liv. Föräldraskapsstöd behöver därför vara utformat så att alla föräldrar känner sig inkluderade och att stödet är anpassat till olika familjeformer genom hela barnets uppväxt. Genom att se över hur exempelvis föräldrainformation och formulär anpassas för att inkludera olika familjeformer, tillsammans med ett respektfullt och normmedvetet bemötande, kan det bidra till ökad trygghet och delaktighet för alla familjer.

Ett inkluderande bemötande

Ett inkluderande bemötande innebär att inte utgå från hur en familj ser ut utan att använda öppna frågor och ett språk som gör det möjligt för personer att själva beskriva sina relationer och sin familjesituation. Heteronormativa antaganden, exempelvis att ett barn har en mamma och en pappa, kan göra att vissa familjer känner sig exkluderade.

Genom att ställa öppna frågor som ”Vilka finns i er familj” eller ”Vill du berätta om din familj” får personen själv möjlighet att definiera och beskriver sin familj. Att använda begrepp som ”förälder”, ”vårdnadshavare” och ”partner” kan också bidra till att synliggöra olika familjekonstellationer och skapa ett mer inkluderande språk.

Stöd under graviditeten och småbarnsåren

Under graviditeten och de tidiga småbarnsåren är det viktigt att verksamheter erbjuder ett inkluderande och likvärdigt stöd till alla blivande och nyblivna föräldrar. För hbtqi-personer kan tidigare erfarenheter av att bli osynliggjord, ifrågasatta eller felbemötta påverka tilliten till verksamheter och viljan att söka föräldraskapsstöd.

Genom ett inkluderande bemötande, normmedvetna arbetssätt och kunskap om olika familjeformer kan verksamheter skapa bättre förutsättningar för att hbtqi-familjer ska känna sig välkomna och ta del av det stöd som erbjuds. Det finns flera kunskaps- och stödmaterial som kan användas för att stärka inkluderingen i verksamheter. Ett exempel är En förälder blir till, som kan användas av mödra- och barnhälsovården för att bidra till att alla familjer känner sig välkomna och inkluderade. Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners, queeras och intersexpersoners rättigheter (RFSL) har också tagit fram material och stödinsatser för hbtqi-personer under graviditet och tidigt föräldraskapsstöd.

Familjer där det förekommer psykisk ohälsa

De första åren i ett barns liv lägger en viktig grund för den psykiska hälsan senare i livet. Under småbarnsåren utvecklas hjärnan snabbt och barnets känslomässiga utveckling, beteende, språk och inlärning formas i nära samspel med omgivningen. Föräldrars psykiska hälsa blir därför en viktig del i barnens uppväxtmiljö, där både sociala och psykologiska faktorer har betydelse.

Om ett barn upplever bristande omsorg, otrygg anknytning eller våld kan det påverka barnets utveckling och psykiska hälsa negativt. Tidiga insatser för att främja hälsa och förebygga ohälsa hos både barn och föräldrar är därför viktigt. Att stödja föräldrar i sitt föräldraskap kan stärka relationen mellan barn och föräldrar och bidra till bättre förutsättningar för barnets utveckling och välbefinnande.

Föräldrar med psykisk ohälsa

Barn som växer upp i familjer där en förälder har psykisk ohälsa behöver uppmärksammas, eftersom förälderns svårigheter ibland kan påverka omsorgen om barnet. Psykisk ohälsa hos en förälder är en riskfaktor för psykisk ohälsa hos barnet, även om långt ifrån alla barn som växer upp med psykisk ohälsa i hemmet själva utvecklar detta.

Psykisk ohälsa är vanlig förekommande och kan ta sig många olika uttryck. Det kan handla om lindrigare psykiska besvär eller psykiska sjukdomar, såsom ångestsyndrom eller bipolär sjukdom. Föräldrar som varit med om traumatiska händelser, till exempel föräldrar som flytt från krig, kan lida av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).

Föräldraförmågan hos personer med psykisk ohälsa varierar beroende på sjukdomsbild och allvarlighetsgrad. Barnets ålder har också betydelse – att vara förälder till ett spädbarn ställer andra krav än att vara förälder till ett äldre förskolebarn eller en tonåring.

Forskning visar att både risk- och skyddsfaktorer påverkar vilka konsekvenser psykisk ohälsa i familjen kan få för barnet. Många negativa konsekvenser går att förebygga, särskilt när familjen får rätt stöd i tid. Hur barnet påverkas hänger ofta samman med hur förälderns psykiska ohälsa påverkar föräldra­förmågan och familjeklimatet.

MFoF har undersökt vilket stöd som föräldrar med psykisk ohälsa eller kognitiva svårigheter behöver för att stärka sitt föräldraskap. Myndigheten har även kartlagt vilket stöd kommuner och regioner erbjuder och jämfört detta med föräldrars behov och erfarenheter. Utifrån detta och aktuell forskning har sju rekommenderade utvecklingsområden tagits fram för hur stödet kan stärkas.

Läs rapporten om dessa utvecklingsområden här:

Stärkt stöd till föräldrar med psykisk ohälsa eller kognitiva svårigheter pdf, 634.4 kB. (pdf, 634.4 kB)

Föräldraskapsstöd och förebyggande insatser

Forskning visar att föräldraskapsstöd och familjebaserade insatser kan minska risken för psykisk ohälsa hos barn till föräldrar med psykisk sjukdom. I en rapport från Folkhälsomyndigheten framkommer att förebyggande insatser kan bidra till att minska barns risk att utveckla samma psykiska sjukdom som föräldern.

Rapporten visar även att samspelet mellan föräldrar med depression (främst mammor) och deras barn kan förbättras med förebyggande insatser. När föräldrar, utöver behandling för sin depression, också får stöd i sitt föräldraskap kan risken för att barnet utvecklar egna svårigheter minska.

I senare forskningsöversikter lyfts flera verksamma insatser fram för att förebygga psykisk ohälsa hos barn till föräldrar med psykisk ohälsa eller missbruk. Dessa är bland annat föräldraskapsstöd, psykopedagogiska insatser, kognitiv beteendeterapi och kamratstöd. Bäst effekt ses ofta när stöd ges både till barnet och till föräldern.

Begränsad forskning om pappors psykiska ohälsa

Såväl inom svensk som inom internationell forskning saknas studier som granskar pappors psykiska ohälsa och de konsekvenser den kan ha för barnet. Detta är en kunskapslucka eftersom även nyblivna pappor löper risk att drabbas av psykisk ohälsa och att det i sin tur kan påverka föräldraförmågan och relationen till barnet.

Barn och unga med psykisk ohälsa

När ett barn mår dåligt väcker det oro ofta hos föräldrarna. Psykisk ohälsa används som en samlande beteckning för mindre allvarliga psykiska besvär, som till exempel oro och nedstämdhet, och mer allvarliga symtom som uppfyller kriterierna för en psykiatrisk diagnos. Vissa reaktioner kan vara normala reaktioner på svåra livshändelser och är ofta övergående. Samtidigt är det viktig att uppmärksamma barn som behöver stöd eller behandling.

När barn börjar skolan har elevhälsan ett ansvar att främja hälsa, trygghet och förebygga ohälsa. Vid svårare problematik kan elevhälsan samverka med exempelvis socialtjänst, första linjen-mottagning eller barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Beroende på barnets och familjens behov kan olika former av stöd erbjudas. Socialtjänsten kan till exempel erbjuda olika typer av föräldraskapsstödprogram, medan hälso- och sjukvården kan ge psykopedagogiska insatser för att öka kunskapen om olika diagnoser och tillstånd. Information om vilket stöd som finns lokalt kan fås via kommunen eller regionen.

Film och handbok i arbetet med föräldraskapsstöd

Bräcke Diakonis projekt Trygghet genom stöd, TrUST har tagit fram filmer och material om stöd till föräldrar med psykisk ohälsa eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Filmen Vikten av föräldraskapsstöd beskriver hur individuellt stöd i vardagen kan göra det lättare för föräldrar att delta i det universella föräldraskapsstöd som erbjuds på exempelvis via familjecentraler. Inom projektet har det även tagits fram en handbok tillsammans med föräldrar. Handboken riktar sig till personer som möter föräldrar med psykisk ohälsa eller NPF. Föräldrarnas bidrag är en stor del av innehållet.

Familjer där det förekommer våld

Föräldrar är ansvariga för barnets uppfostran, utveckling och för att barnet har en trygg och kärleksfull uppväxtmiljö, fri från våld. Barn ska skyddas från alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp, sexuell exploatering eller våld i ungas partnerrelation.

Våldets konsekvenser

Barns våldsutsatthet är ett stort samhällsproblem och ett folkhälsoproblem. När barn blir utsatt för våld, är det vanligast att de blir utsatt av en vuxen person i familjen, men kan bli utsatt för våld på andra olika arenor och av olika förövare. Föräldrar med dålig ekonomi, riskbruk av alkohol och föräldrarnas utsatthet som barn, eller våld i nära relation, ökar risken för våld mot barn i hemmet.

Att utsättas för våld under barndomen kan få omfattande konsekvenser för barnets utveckling och välmående. Det är förknippat med en ökad risk för sämre skolprestationer, psykisk och fysisk ohälsa, traumarelaterade besvär, ångest, utåtagerande beteenden samt självskadebeteende. Dessutom kan våldserfarenheter leda till sänkt livskvalitet och ökad risk för allvarlig psykisk ohälsa, däribland posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).

Att växa upp i en miljö där våld förekommer kan även påverka barnets känsla av trygghet och försvåra utvecklingen av nära och tillitsfulla relationer. Detta kan i sin tur hämma barnets utveckling och påverka de grundläggande förutsättningar som är viktiga för en god hälsa och utveckling. Därför är det viktigt att barn som är utsatta för våld får det skydd och det stöd som de behöver, att våldsutövare får stöd och behandling för sitt beteende och att föräldrarna får stöd i sin föräldraroll.

Föräldraskapsstöd i en hederskontext

Stöd i föräldraskapet är en viktig insats från samhällets sida för att undvika ojämlikhet och negativa utfall för barn och unga. Föräldraskapsstödjande insatser kan motverka normer som rättfärdigar hedersrelaterat våld och förtryck samt erbjuda alternativ till repressiv uppfostran. Stödet behöver ges tidigt, redan i familjens blivande och sedan följa familjen under barnets uppväxt.

Alla barn har rätt att forma sina egna värderingar och sin identitet och för att säkerställa dessa rättigheter behöver det finnas kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck hos yrkesverksamma. I dag vet vi att även små barn begränsas av hedersnormer. Redan i förskoleåldern och under skoltiden kan barn visa tecken och beteenden som talar för att de lever i en miljö där det finns hedersrelaterat våld och förtryck. En god och trygg uppväxt förutsätter att barn får utvecklas utan rädsla för repressalier, kontroll eller våld. Det innebär att föräldrar kan behöva stöd i att navigera mellan olika normsystem, sociala krav och samhälleliga förväntningar.

Den vetenskapliga evidensen för specifika, riktade föräldraskapsstödsprogram till föräldrar som lever i en hederskontext är begränsad men det finns studier som visar på att insatser som bygger på dialog, tillit och långsiktighet kan leda till förändring.

Redan under graviditeten och tidigt i familjens blivande bör stödet till föräldrar innefatta information och dialog om det jämställda föräldraskapet, barnets rättigheter och en uppväxt fri från hedersrelaterat våld och förtyck. Arenor som mödra- och barnhälsovård, öppen förskola och familjecentral möter många föräldrar och har möjlighet till tillitsbyggand och dialog över tid.

Förskolan har en förebyggande potential genom sitt uppdrag att främja demokrati, jämställdhet och barns rättigheter. Förskolan kan aktivt erbjuda en trygg miljö där alla barn kan utveckla sina förmågor och uttrycka sin individualitet, vilket kan vara ett skydd mot normer som begränsar barns frihet.

För att yrkesverksamma som möter föräldrar och barn i en hederskontext ska arbeta förebyggande och tidigt uppmärksamma utsatta barn är det viktigt att det finns kunskap, rutiner och handlingsplaner inom området samt att dessa är allmänt kända och implementerade. Det behövs också en fungerande samverkan och en samsyn för att hålla ihop arbetet mellan och inom verksamheter som möter barn och unga samt deras föräldrar.

Ett stöd för kommuner och regioner i arbetet med en hållbar struktur och systematisk för det förebyggande arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck är verktyget Nexum.

Alla barn har rätt att forma sina egna värderingar och sin identitet och för att säkerställa dessa rättigheter behöver det finnas kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck hos yrkesverksamma. I dag vet vi att även små barn begränsas av hedersnormer. Redan i förskoleåldern och under skoltiden kan barn visa tecken och beteenden som talar för att de lever i en miljö där det finns hedersrelaterat våld och förtryck. En god och trygg uppväxt förutsätter att barn får utvecklas utan rädsla för repressalier, kontroll eller våld. Det innebär att föräldrar kan behöva stöd i att navigera mellan olika normsystem, sociala krav och samhälleliga förväntningar.

Den vetenskapliga evidensen för specifika, riktade föräldraskapsstödsprogram till föräldrar som lever i en hederskontext är begränsad men det finns studier som visar på att insatser som bygger på dialog, tillit och långsiktighet kan leda till förändring.

Redan under graviditeten och tidigt i familjens blivande bör stödet till föräldrar innefatta information och dialog om det jämställda föräldraskapet, barnets rättigheter och en uppväxt fri från hedersrelaterat våld och förtyck. Arenor som mödra- och barnhälsovård, öppen förskola och familjecentral möter många föräldrar och har möjlighet till tillitsbyggand och dialog över tid.

Förskolan har en förebyggande potential genom sitt uppdrag att främja demokrati, jämställdhet och barns rättigheter. Förskolan kan aktivt erbjuda en trygg miljö där alla barn kan utveckla sina förmågor och uttrycka sin individualitet, vilket kan vara ett skydd mot normer som begränsar barns frihet.

För att yrkesverksamma som möter föräldrar och barn i en hederskontext ska arbeta förebyggande och tidigt uppmärksamma utsatta barn är det viktigt att det finns kunskap, rutiner och handlingsplaner inom området samt att dessa är allmänt kända och implementerade. Det behövs också en fungerande samverkan och en samsyn för att hålla ihop arbetet mellan och inom verksamheter som möter barn och unga samt deras föräldrar.

Ett stöd för kommuner och regioner i arbetet med en hållbar struktur och systematisk för det förebyggande arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck är verktyget Nexum.

Nexum-HRV - ett verktyg för sammanhållet stöd till familjer i en hederskontext

Verktyget hjälper er att systematisera och förstärka ert nuvarande arbete, oavsett vilken modell ni jobbar med idag. Det är utvecklat av MFoF i samarbete med Elisabet Höög, forskningledare vid FoU Socialtjänst, Region Västerbotten.

I landets kommuner och regioner finns idag olika insatser som riktar sig till familjer som lever i en hederskontext. Vi hoppas att Nexum kan väcka tankar, bidra till analys och utvecklingslust för att fler tillsammans ska arbeta för att stödkedjan till familjer i en hederskontext ska hålla ihop och på så sätt skapa ett systematiskt förebyggande arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck – för barnets bästa.

Verktyget är avsett att användas på en strategisk nivå. Målgruppen är främst chefer, strateger och andra viktiga funktioner som har i uppdrag att leda och planera arbetet med att förebygga, motverka samt ge stöd och skydd vid hedersrelaterat våld och förtyck.

Nexum i korta drag

Filmen nedan förklarar Nexum i korta drag. Sedan kan du själv fördjupa dig i verktygets nyckelfaktorer och sammanhållande länkar. Du hittar en beskrivande text till varje del genom att klicka på fälten här nedan.

Relaterad information

• Våld mot barn (socialstyrelsen.se) Länk till annan webbplats.
• Webbstöd för kommuner (Länsstyrelserna och Nationellt centrum för kvinnofrid (nck.uu.se) Länk till annan webbplats.
• Våld i nära relationer (1177.se) Länk till annan webbplats.
• Hjälp barn som misshandlas - Rädda Barnen (raddabarnen.se) Länk till annan webbplats.
• Långsiktiga effekter - Nationellt centrum för kvinnofrid (nck.uu.se) Länk till annan webbplats.
• Barn som bevittnat brott mot närstående (brottsoffermyndigheten.se) Länk till annan webbplats.
• Till dig som är skyldig att anmäla oro för barn – Information för dig som är anmälningsskyldig enligt 19 kap. 1 § socialtjänstlagen (socialstyrelsen.se) Länk till annan webbplats.
• Att upptäcka och ställa frågor om våld i nära relationer ( Länk till annan webbplats.socialstyrelsen.se Länk till annan webbplats.) Länk till annan webbplats.
• Föräldraskap, våld och stöd – en nationell kartläggning (allmannabarnhuset.se) Länk till annan webbplats.
• När ett barn varit utsatt för våld – föräldrars berättelser om våldets konsekvenser och vägen till stödinsats (allmannabarnhuset.se) Länk till annan webbplats.
• Det fjärde rummet – en modell för stöd och behandling för barn som utsatts för våld och övergrepp (allmannabarnhuset.se) Länk till annan webbplats.

Nyckelfaktorer

Vad är hedersrelaterat våld och förtryck?

Barnäktenskap och tvångsäktenskap

Barnäktenskap är i praktiken en form av slaveri och strider mot barnens rätt till en god och hälsosam uppväxt, fri från våld och förtryck. Barnäktenskap är ofta förenat med fysisk och psykisk ohälsa. Barn som tvingas gifta sig tvingas ofta att sluta skolan, de isoleras ofta från familj och vänner och utsätts regelbundet för sexuellt våld. Barn som blir gravida och föder barn när de själva är barn, är förenat med livsfara, både för mamman och för barnet. Barnäktenskap är ett globalt problem och även i Sverige finns det barn som blivit bortgifta eller riskerar att bli det. Personer med intellektuell funktionsnedsättning har högre risk att bortgifta, vilket gäller både barn och vuxna över 18 år. Många barn saknas, då de inte kommer tillbaka till skolan igen efter sommarlovet.

Vad säger lagen?

Från den 1 juli 2014 finns bestämmelser som stärker skyddet mot tvångsäktenskap och barnäktenskap. Brottet äktenskapstvång regleras i 4 kap. 4 c § BrB och brottet vilseledande till tvångsäktenskapsresa regleras i 4 kap. 4 d § BrB. Det är möjligt att bli dömd för äktenskapstvång om en person har tvingat eller utnyttjat en annan person i utsatt position på så sätt att den andra personen ingår ett äktenskap. Brottet kan bestraffas med fängelse i upp till fyra år. Vilseledande till äktenskapsresa innebär att en person övertalar en annan person att resa till ett annat land i syfte att personen ska utsättas för äktenskapsbrott eller barnäktenskapsbrott. Brottet kan ge fängelse i upp till två år.

Sedan den 1 juli 2016 är även försök, förberedelse eller stämpling till äktenskapstvång kriminaliserat i 4 kap. 10 § BrB. I det här avseendet innebär stämpling att man förmår någon annan att genomföra brottet.

Från och med den 1 januari 2019 kan ett äktenskap normalt inte bli giltigt i Sverige om någon i paret var under 18 år när de gifte sig.

Den 1 juli 2020 utökades lagstiftningen till att även omfatta barnäktenskapsbrott. Barnäktenskapsbrottet liknar till stora delar brottet äktenskapstvång, med skillnaden att det inte behöver ha förekommit något olaga tvång, eller utnyttjande av offrets utsatta situation, för att döma för barnäktenskapsbrott. Det är tillräckligt att brottet har begåtts mot ett barn. Den nya bestämmelsen innebär också att den som gifter sig med ett barn kan straffas. Brottet kan ge fängelse i upp till fyra år.

Barnäktenskapsbrottet infördes samtidigt som en särskild straffskärpningsgrund (29 kap 2 § p.10 BrB) som innebär att det ses som en försvårande omständighet vid val av påföljd om brottet som begåtts har utövats med ett hedersmotiv.

Utreseförbud, tillfälligt utreseförbud och agerande i strid med utreseförbudet

Bestämmelsen om utreseförbud infördes 2020 och regleras i lagen om vård av unga (31 a§ LVU). Utreseförbudet syftar till att förhindra att barn förs utomlands och deras hälsa eller utveckling riskerar att skadas under utlandsvistelsen på grund av omständigheter som skulle kunna föranleda vård enligt LVU.

Det är socialnämnden som ansöker om ett utreseförbud till förvaltningsrätten. Socialnämnden får även besluta om så kallat tillfälligt utreseförbud, om förvaltningsrättens beslut om utreseförbud inte kan avvaktas med hänsyn till risken att barnet förs bort (31 d § LVU). Det är straffbart att föra ett barn utomlands i strid med utreseförbudet (45 § LVU).

När bestämmelsen infördes var det endast möjligt att ansöka om utreseförbud om det fanns en påtaglig risk att ett barn skulle föras utomlands för att utsättas för barnäktenskap, äktenskapsliknande förbindelse eller könsstympning av flickor. Bestämmelsen utvidgades 2024 till att omfatta fler situationer för att även skydda barn som riskerar att föras utomlands för att utsättas för sådant som uppfostringsresor, omvändelseförsök, undanhållande från sociala myndigheter, deltagande till terrororganisationer med mera.

Könsstympning av flickor och kvinnor

Kvinnlig könsstympning är en utbredd och systematisk kränkning av flickors och kvinnors mänskliga rättigheter. Enligt WHO:s beräkningar har fler än 200miljoner flickor och kvinnor runt om i världen utsatts för könsstympning, en siffra som beräknas öka markant de kommande åren.

Cirka 68 000 flickor och kvinnor i Sverige kan ha utsatts för någon typ av könsstympning (baserat på befolkningsunderlaget från 2021). Socialstyrelsen uppskattar att mellan 13 000-23 000 flickor i Sverige kan befinna sig i risk för att utsättas för någon typ av könsstympning. Kvinnlig könsstympning utförs främst på unga flickor mellan spädbarnsåldern och 15 års ålder.

Alla former av könsstympning medför risker och kan leda till allvarliga hälsoproblem. Det kan ge både fysiska och psykiska konsekvenser – omedelbart och långt senare. Många flickor och kvinnor upplever trauma, nedstämdhet eller andra psykosociala besvär, ibland utan att förstå sambandet med ingreppet. Andra har inga symtom eller saknar kännedom om att de blivit könsstympade.

Exempel på vad utsatta kan drabbas av direkt och senare i livet:

• Kraftig blödning vid ingreppet
• Infektioner
• Smärta i underlivet
• Svårigheter att kissa
• Svårigheter vid menstruation
• Smärta vid samlag, både för kvinnan och mannen
• Skador som riskerar att man inte kan bli gravid
• Förlossningskomplikationer
• Psykiska besvär
• Död

Könsstympning stöds inte av någon religion

Könsstympning av flickor och kvinnor har inte koppling till någon specifik religion, utan förekommer i cirka 30 länder, bland annat inom kristna och muslimska grupper. Fastän kvinnlig könsstympning är vanligast i Afrika och delar av Mellanöstern, så har den skadliga sedvänjan ökat även i Europa, Nordamerika och Australien. I en del länder blir allt fler flickor könsstympade inom sjukvården, trots att de flesta inom sjukvården fördömer det. Även om ingreppet genomförs av sjukvårdspersonal medför det stora risker och är en kränkning av flickors och kvinnors rättigheter.

Vad säger lagen?

År 1982 infördes i Sverige en lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor. Av lagen framgår att det inte är tillåtet att genomföra ingrepp i de kvinnliga yttre könsorganen i syfte att stympa eller åstadkomma andra bestående förändringar. Detta gäller även om den utsatta kvinnan lämnat samtycke till ingreppet. Även försök, förberedelse, övertalning eller medverkan till könsstympning är brottsligt. Brottet är straffbart och kan ge upp till 10 års fängelse. Om man är bosatt i Sverige är det även olagligt att utföra ingreppet utomlands. Det innebär att en gärningsman med hemvist i Sverige kan åtalas i svensk domstol även om brottet utförs utomlands. Detsamma gäller om brottet har riktats mot en kvinna med hemvist i Sverige.

Kriminaliserandet av könsstympning enligt svensk lagstiftningen förstärks ytterligare av barnkonventionen i de situationer den drabbade är under 18 år. Av artikel 19 framgår att barn ska skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande. Vidare framgår av artikel 24 att barn har rätt till bästa möjliga hälsa, tillgång till hälso- och sjukvård samt till rehabilitering. Traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa ska avskaffas.

Istanbulkonventionen är det första juridiskt bindande regionala instrumentet om våld mot kvinnor i Europa. Konventionens syfte är att skydda kvinnor och flickor mot alla former av våld och att förebygga, lagföra och avskaffa våld mot kvinnor och våld i hemmet. Konventionen har ratificerats av 36 länder i Europa, däribland Sverige. Av konventionens artikel 38 framgår att parterna ska vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder för att säkerställa att följande uppsåtliga gärningar är straffbelagda:

a) Att skära bort eller på annat sätt stympa hela eller delar av en kvinnas yttre eller inre blygdläppar eller klitoris.

b) Att tvinga eller förmå en kvinna att genomgå någon av de handlingar som anges i punkt a.

c) Att mana, tvinga eller förmå en flicka att genomgå någon av de handlingar som anges i punkt a

Inom FN utgör Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, den så kallade Kvinnokonventionen (CEDAW) som antogs av FN:s generalförsamling 1979, en viktig startpunkt för att stärka kvinnors rättigheter.

Familjer med riskanvändning och beroendeproblematik orsakat av ANDTS

Riskanvändning och beroende orsakat av ANDTS påverkar hela familjen. Barn som växer upp i dessa miljöer löper ökad risk för ohälsa och ogynnsam utveckling, men riskerna kan minska genom tidig upptäckt, samordnade insatser och ett familjeorienterat arbetssätt. Genom att uppmärksamma barns behov, stärka föräldraskapet och erbjuda evidensbaserade stödinsatser till både barn och föräldrar kan samhället bidra till tryggare uppväxtvillkor och bättre långsiktiga livsvillkor.

Om ANDTS

ANDTS står för alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel. Användningen av ANDTS har skadliga konsekvenser för folkhälsan på flera sätt. Det drabbar individer, familjer och hela samhället, och handlar om fysisk och psykisk ohälsa, sociala problem och dödsfall.

Kopplingen till psykisk ohälsa är mycket stark hos vuxna som har ett skadligt bruk eller beroende av ANDTS. Ungefär hälften har samtidigt en annan psykiatrisk diagnos vilket kan förstärka svårigheterna för både individen och familjen.

Barn till föräldrar med skadligt bruk eller beroende

Att växa upp med skadligt bruk eller beroende i familjen innebär ofta en tung vardag och ökar risken för psykisk och fysisk ohälsa, skolsvårigheter, social utsatthet och egen ANDTS-relaterad problematik senare i livet. I Sverige uppskattas omkring 430 000 barn leva med minst en förälder som har alkoholproblem. När även narkotika, dopning, tobak, spel om pengar, psykisk ohälsa och våld inkluderas beräknas upp till 700 000 barn leva i familjer med sådana belastningar.

Många barn upplever oro, otrygghet och tar ett stort ansvar i hemmet. Den oro barn känner kan visa sig som kroppsliga symtom såsom huvudvärk, magont och spänningar i kroppen, ge en ökad känslighet för infektioner eller olika psykosomatiska besvär. Oron kan också visa sig genom ilska, ledsenhet, sömnsvårigheter eller koncentrationssvårigheter. Det kan påverka skolarbetet, den egna hälsan och möjligheten till lek, fritidsaktiviteter och sociala relationer

Yrkesverksammas ansvar

Tidig upptäckt och samverkan mellan hälso- och sjukvård, socialtjänst, förskola och skola är avgörande för att identifiera familjer i behov av stöd och minska risken för negativa konsekvenser för barn.

När föräldrarna inte förmår att ge barnet det skydd och den omsorg som behövs har socialtjänsten ett ansvar att agera för att säkerställa barnets trygghet och välbefinnande. För att socialtjänsten ska kunna uppmärksamma barn som riskerar att fara illa är det viktigt att vuxna i barnets omgivning är observanta på tecken på utsatthet och förmedlar sin oro.

Alla vuxna, såsom grannar, anhöriga eller ledare inom förenings- och fritidsverksamhet, bör kontakta socialtjänsten om de misstänker att ett barn far illa. För yrkesverksamma inom exempelvis skola, hälso- och sjukvård samt tandvård finns en lagstadgad skyldighet att utan dröjsmål anmäla misstankar om att ett barn utsätts för eller riskerar att utsättas för omsorgsbrist, våld eller andra former av skadliga förhållanden.

Hälso- och sjukvården och socialtjänsten har en lagstadgad skyldighet att bedöma barns behov av information, stöd och skydd när de möter personer med skadligt bruk eller beroende som är föräldrar eller lever med barn.

Stöd till föräldrar i familjer där det förekommer ANDTS

Föräldraskapsstöd är en viktig del av det förebyggande arbetet och syftar till att stärka omsorgsförmågan, förbättra samspelet mellan barn och föräldrar samt skapa trygga uppväxtvillkor. Insatser kan omfatta föräldraskapsprogram, psykoedukation, psykologisk behandling och andra familjeorienterade stödinsatser. En medförälder som inte har egen beroendeproblematik kan också behöva både stöd i sitt föräldraskap och anhörigstöd för att i sin tur kunna ge barnet rätt stöd.

I Sverige erbjuds flera evidensbaserade program. Childrens Program riktar sig till familjer med barn 7–12 år och kompletterar föräldrars beroendebehandling. Attachment and Biobehavioral Catch-up (ABC) riktar sig till familjer med barn 6–48 månader och syftar bland annat till att främja trygg anknytning och förbättrad känsloreglering. Även Functional Family Therapy (FFT) och Triple P har visat positiva resultat. Gemensamt för programmen är att de stärker anknytning, kommunikation, positiva föräldrastrategier och föräldrarnas förmåga att möta barnets behov.

Forskning visar att tidiga och familjeorienterade insatser kan minska risken för psykisk ohälsa, våld och framtida ANDTS-relaterade problem hos barn.

Stöd till barn i familjer där det förekommer ANDTS

Barn som växer upp i familjer där det förekommer ANDTS har rätt till eget stöd utöver de insatser som riktas till föräldrarna. Barn kan påverkas även om de inte bor med den vuxne eller om personen inte är biologisk förälder. Tillgång till trygga vuxna är därför särskilt viktig.

Stödet kan omfatta information om den vuxnes problematik, stödsamtal, gruppverksamhet, stöd i skolan och meningsfulla fritidsaktiviteter. Forskning visar att de bästa resultaten uppnås när stöd ges parallellt till både barn och föräldrar, vilket stärker både barnets utveckling och föräldrarnas förmåga att hantera situationen.

Frihetsberövade föräldrar

När en förälder blir frihetsberövad påverkas möjligheten till en nära kontakt med barnet. Både barn och föräldrar kan behöva stöd för att hantera situationen och för att bibehålla relationen mellan förälder och barn.

Många barn har en närstående, exempelvis en förälder eller ett syskon, är frihetsberövad i fängelse, häkte eller frivård. Dessa barn kan behöva åldersanpassad information om vad som hänt, hur straffet påverkar barnets och familjens situation och vilket stöd som finns att få.

För barnen kan förälderns frihetsberövande innebära en separation och en förlust av en viktig vuxen. Det är ofta förknippat med stigma, skam och hemlighetsmakeri – vissa barn vill inte berätta att de har en förälder i fängelse. Frihetsberövandet innebär också ofta strukturella och ekonomiska förändringar inom familjen. I övrigt är barn med frihetsberövade föräldrar och/eller syskon en heterogen grupp som kan behöva varierande behov av stöd.

Att ha en familjemedlem i fängelse är en riskfaktor för barnet. Det kan leda till oro, orimligt ansvarstagande och förändringar i vardagen som i sin tur kan leda till skolproblem eller egen ohälsa. Föräldern i sin tur kan ha svårt att vara en ”god förälder” fullt ut. Stödet behöver därför riktas till såväl familjens, föräldrarnas och barnens behov.

Förebyggande arbete för familjen och barnet

Enligt Socialstyrelsen bör samhällets stöd riktas till tre målgrupper:

• Stöd till omsorgsföräldern, det vill säga den förälder som bor med och har den dagliga omsorgen om barnet. Detta kan på sikt leda till minskad ohälsa och minska risken för sjukskrivning.
• Föräldraskapsstöd till den frihetsberövade föräldern. Detta är en brottsförebyggande insats då stöd i föräldraskapet kan minska återfall i brott.
• Stöd till barnet. Detta bidrar till att minska stigma, socialt utanförskap, psykisk ohälsa och risken för eget kriminellt beteende i framtiden.

Stödet till barnet bör inkludera information och kommunikation, god kontakt med den frihetsberövade föräldern, närvarande föräldrar som samarbetar med varandra och känslomässigt stöd och respektfullt bemötande från familj och professionella.

Kommunen har genom socialtjänsten det yttersta ansvaret för att barnet, och omsorgsföräldern, får det stöd och den hjälp de behöver. Enligt den kartläggning som Socialstyrelsen gjort saknas dock förebyggande och/eller uppsökande verksamhet för barn med frihetsberövade föräldrar på många platser. De flesta kommuner saknar även specifikt stöd till målgruppen.

Civilsamhället erbjuder stöd

Organisationer inom civilsamhället fyller en viktig funktion i det förebyggande arbetet. För familjer där en familje­medlem är frihetsberövad finns Bufff Sverige på flertal platser i landet. I Göteborg finns också verksamheten Solrosen för barn och vuxna med en familjemedlem i fängelse och i Umeå finns organisationen Kumulus.

Dessa organisationer erbjuder enskilda eller gemensamma träffar för barn och unga, samt stöd och råd till barnens föräldrar och andra anhöriga.

Stöd till frihetsberövade föräldrar

Kriminalvården ansvarar för stödet till den frihetsberövade föräldern. För denna kan föräldraskapsstöd verka brottsförebyggande och i förlängningen även bidra till färre återfall i brott.

Kriminalvården erbjuder flera insatser för frihetsberövade föräldrar. Varje verksamhetsställe¹ ska exempelvis ha ett barnombud som ska se till att barnperspektivet beaktas i all verksamhet. De erbjuder även ”Godnattsagor inifrån”, en möjlighet för den frihetsberövade föräldern att spela in godnattsagor och skicka hem till sina barn, i syfte att stärka deras relation. På vissa anstalter erbjuds även föräldragrupper som syftar till att stödja frihetsberövade föräldrar i sin föräldraroll.

1. Anstalt, häkte, frivårdskontor eller Kriminalvårdens Nationella transportenhet.

Föräldrar vars barn begår brott

När barn eller unga begår brott kan det finnas behov av stöd till föräldrarna. Relationen mellan barnet och föräldrarna påverkas beroende av hur relationen fungerat tidigare, barnets ålder och vilken form av brott som begåtts.

Tonåren är den mest brottsintensiva perioden i livet. Både flickor och pojkar begår och utsätts för brott, men pojkar utsätts för våldsbrott oftare än flickor och de begår också fler och grövre brott. De flesta unga som begår brott gör det vid något enstaka tillfälle i åldern 13–17 år, medan en mindre grupp begår många brott.

Vårdnadshavare har huvudansvaret och spelar en central roll i arbetet med att förhindra unga från att börja begå brott. De har exempelvis ansvar att se till att barnet får insatser från hälso- och sjukvården och socialtjänsten vid behov. Föräldrar med skyddsfaktorer i sitt föräldraskap ses som samhällets bästa brottsförebyggande resurs.

En av samhällets stora utmaningar är att det blivit allt vanligare att barn redan vid mycket unga år rekryteras till kriminella nätverk. Barn som befinner sig i kriminella sammanhang är ofta både utövare och brottsoffer. Det är därför avgörande att föräldrar och andra vuxna runt barnet (familj, lärare, vänner) kan stödja barnet.

Risken för normbrytande beteende är högre hos barn och unga som växer upp med föräldrar som visar på riskfaktorer i sitt föräldraskap. Föräldrar kämpar ofta med egna svårigheter som kan generera en eller flera riskfaktorer för barnet. Det finns då ofta behov av stöd utifrån förälderns svårighet och dels behov av stöd i föräldraskapet för att kunna ge barnet en trygg och god uppväxt.

Ett brottsförebyggande föräldraskapsstöd bygger på det universella arbetet med föräldraskapsstöd men bör även innehålla riktat fokus på den selektiva och indikativa preventionsnivån.

Socialnämndens ansvar

Socialnämndens ansvar för barn och unga som begår brott styrs till stor del av samma bestämmelser i SoL och LVU som nämndens arbete med barn och unga generellt, utöver dessa har de även ansvar för särskilda uppgifter i arbetet med unga lagöverträdare, LUL.

Enlig SoL har socialnämnden exempelvis en skyldighet att tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan verkställighet av sluten ungdomsvård enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård upphört, en skyldighet att sörja för att påföljden ungdomstjänst kan verkställas samt en skyldighet att sörja för att medling sker enligt lagen (2002:445) om medling i vissa fall. Socialnämnden har möjlighet att utse en särskilt kvalificerad kontaktperson för barnet eller den unge.

Vilket stöd kan föräldrar erhålla?

Betydelsen av tidiga insatser till barn och föräldrar med behov av stöd, redan innan eller när ett brott har begåtts av ett barn, är något som ofta lyfts fram såväl i forskning som i den allmänna debatten.

I de fall utredning enligt SoL inleds bör utredningen, förutom bedömning av barnets behov av stöd, även innehålla en bedömning av om barnet eller den unge riskerar att återfalla i brott eller riskerar att utvecklas ogynnsamt i övrigt. När ett barn aktualiseras på grund av misstanke om brott kan det vara en del av ett mer komplext sammanhang av till exempel våld eller bristande omsorg och utredning av barnets sammantagna behov av stöd behöver genomföras. Det är därför avgörande att se över hela familjens situation.

I det brottsförebyggande arbetet är det effektivt och lönsamt att erbjuda riktat föräldraskapsstöd till föräldrar med svårare problem i föräldraskapet eller vars barn har omfattande beteendeproblem och därmed också är i riskzonen för kriminalitet. Här bör stödet matcha individens risker, behov och mottaglighet samt erbjuda kunskapsbaserade rekommenderade insatser till föräldrar för att motverka barnets fortsatta normbrytande beteende och återfall i brott.

Föräldraskapsstödet ska ge vårdnadshavare och andra vuxna i ett föräldraskap möjlighet att förbättra sin föräldraförmåga och kunna spela en viktig roll i sina barns liv. Det är av vikt att föräldrar även får hjälp att utveckla sitt engagemang och stöd för sina barn såväl i skolan som på fritiden.