Hur har bestämmelsen om familjerådgivning ändrats i och med den nya socialtjänstlagen?

I nya socialtjänstlagen är paragrafen om familjerådgivning utformad på följande sätt:

Enligt 13 kap. 4 §

Socialnämnden ska erbjuda den som begär det familjerådgivning i form av samtal som syftar till att hjälpa par och familjer att bearbeta samlevnadskonflikter. Annan familjerådgivning än sådan som en kommun anordnar ska ske i yrkesmässigt bedriven verksamhet.

Kommunen ändras till socialnämnden

Bestämmelsen innebär att ansvaret för familjerådgivning ändras från kommunen till socialnämnden. Av förarbeten framgår att den föreslagna omformuleringen syftar till att ge de bestämmelser som reglerar insatser som socialnämnden ska kunna erbjuda enskilda en mer enhetlig utformning, med fokus på det stöd socialnämnden ska kunna erbjuda. Syftet är inte att åstadkomma någon ändring i sak i fråga om socialnämndens ansvar att tillhandahålla insatser till enskilda (Prop. 2024/25:89 s. 370).

”Dem som begär det” ändras till ”den som begär det”

Formuleringen ”dem som begär det” ändras till ”den som begär det”. Av förarbeten framgår att formuleringen tydliggör att familjerådgivning även ska ges till ena parten i en relation om den andra parten t.ex. inte kan eller vill delta i samtal. Regeringen konstaterar att familjerådgivning innebär att genom samtal medverka till bearbetning av samlevnadsproblem och konflikter främst i par- och familjerelationer (prop. 1993/94:4 s. 10). Det finns därmed inget krav på att båda parterna ska medverka, även om detta ofta kan antas ge bättre förutsättningar att nå en lösning. Enligt regeringens mening finns det inte något hinder mot att familjerådgivning erbjuds även om bara en av parterna önskar delta (Prop. 2024/25:89 s. 370 och 679).